Karros vardagstankar

Som att börja ettan igen - ny klass, profilval, schema, klassföreståndare- enda skillnaden mot förra året är att vi skippade rundturen. Klasserna är ju uppdelade efter inriktning/profil. Vi är faktiskt en hel klass med bara teaterelever! I andra klassen går mode&scenkläder, musik, bild&form och internationell kultur. Liksom, att typ 20 pers av 40 väljer teater... Fast jag tror ändå att många kompisvalde, eller finns det likadana teaterapor som jag överallt? Jag känner mig missförstådd så himla ofta av folk i min klass! Eller förra året så verkade det som att vissa bara bestämt sig för att vara otrevliga mot mig och jag fattar inte vad jag har gjort... Är det för att jag är kristen, tråkig, petimeter, besserwisser, tjock, ful, ointressant???
I dag fick vi ett dilemma: om du vore tränare för ett ungdomslag, ni är i seriefinal och den stora målgöraren som gjort hälften av seriens mål kommer till matchen utan skor och benskydd, vad gör du? Du har bara en avbytare ochinga extra skor eller skydd. Låter du stjärnan sitta  (och därmed riskera att förlora matchen) eller tillåter du att en annan spelare lånar ut skor och skydd och därmed blir sittande själv?
Jag argumenterade för det första förslaget eftersom ingen bra lagspelare räknar med att sätta sig själv och sin talang över alla andra. Dessutom tillåter man ju spelaren som står över att värdera sig själv lägre än den som råkar vara bra på att göra mål. Då fick jag höra "Jamen hallå, det är sport! Vill man att allt ska vara rättvist och snällt mot alla och så kan man väl lika gärna gå till kyrkan eller nåt i stället...". Vad fan är det för argument?

Likadant när en tjej förklarar att när hon någon dag är låg och på surt humör och allt är tråkigt, så brukar hon säga att "hon är lite präst i dag". Som om en präst har tråkigt varje dag? Skulle man plugga typ fem år på teolog och PIUS för att få ha tråkigt resten av livet? Ledsen, men så tror inte jag att kallelsen är! Min tro för mig är något underbart som ibland är jobbigt (mkt på grund av dessa attityder) men ofta alldeles underbart. Kan jag inte vara normal bara för att jag är kristen? Hur ska jag palla två år till, och jag älskar mitt program men just nu känns det mest och till större delen som ett helvete. Jag är väl trött och irriterad just nu... Hur får man folk att se den man är utöver "den där konstiga kristna tjejen, och tjock är hon också..."? Just nu fattar jag inte hur jag ska orka? Hjälp!