Godmorgon sömntuta.
I morse försov jag mig, rejält. Skulle ha gått upp tio i åtta och vaknade halv tio, skolan skulle börja halv elva. Där rök min lugna morgon med varm dusch och gott om tid att äta frukost! Jag vaknade när jag skulle ha tagit tåget... Hur som helst, tio i tio var jag ute ur huset på väg mot stationen, tog tåget fem över och var i Uppsala kvart över. Hann med bussen som till och med var tidig och var vid Boland fem i halv, köpte lite frukost i cafeterian och kom lagom i tid till lektionen. Tycker det är rätt bra att komma i tid när man försovit sig i en timme och tjugo minuter (och då har jag försovit mig ytterst få gånger under min skoltid)...
Igår kväll övningskörde jag lite igen. Vi tränade mycket på att starta i uppförsbacke och det är skitsvårt... Men det tog aldrig mer än en gång innan jag lyckades, något blockerade vid första försöket men på andra gick det alltid. Jag känner mig så proffsig när jag kör bil, men varenda gång jag tänker på uppkörning och teoriprov så känns körkortet så oändligt avlägset... Då kan jag plötsligt ingenting känns det som. Någon som känner igen sig? Men så övermänskligt svårt ska det väl inte behöva vara att ta körkort? Mitt mål är att ha ett åtminstone innan studenten.
Igår och i dag satt jag i sammanlagt minst två timmar och sökte efter stipendier på internet som kanske skulle kunna tänkas finansiera en Taizéresa till mitt projektarbete. Jag hittade ändå ett antal till slut bland alla hundra... Om jag vore typ ögonläkare och ville studera ögonmedicin utomlands eller student vid något universitet fanns det onekligen en uppsjö av stipendier att söka. Det är verkligen svårt och en del är skrivet på ett så gammaldags språk och många är för typ "boende i Surahammars kommun" eller "mindre bemedlad ungdom som sakna möjlighet att själv bekosta de studier vid Lunds universitet han annars ämnat skaffa sig" (okej, den där sista blev konstig, men nåt sånt!). Giv mig styrka...
Nu borde jag nog gå och lägga mig snart, fast jag borde nog inte kunna försova mig i morgon. Jag börjar kvart i ett. (För övrigt har jag just nu tre dagar i veckan då jag bara har en lektion...)
/Törnrosa
Igår kväll övningskörde jag lite igen. Vi tränade mycket på att starta i uppförsbacke och det är skitsvårt... Men det tog aldrig mer än en gång innan jag lyckades, något blockerade vid första försöket men på andra gick det alltid. Jag känner mig så proffsig när jag kör bil, men varenda gång jag tänker på uppkörning och teoriprov så känns körkortet så oändligt avlägset... Då kan jag plötsligt ingenting känns det som. Någon som känner igen sig? Men så övermänskligt svårt ska det väl inte behöva vara att ta körkort? Mitt mål är att ha ett åtminstone innan studenten.
Igår och i dag satt jag i sammanlagt minst två timmar och sökte efter stipendier på internet som kanske skulle kunna tänkas finansiera en Taizéresa till mitt projektarbete. Jag hittade ändå ett antal till slut bland alla hundra... Om jag vore typ ögonläkare och ville studera ögonmedicin utomlands eller student vid något universitet fanns det onekligen en uppsjö av stipendier att söka. Det är verkligen svårt och en del är skrivet på ett så gammaldags språk och många är för typ "boende i Surahammars kommun" eller "mindre bemedlad ungdom som sakna möjlighet att själv bekosta de studier vid Lunds universitet han annars ämnat skaffa sig" (okej, den där sista blev konstig, men nåt sånt!). Giv mig styrka...
Nu borde jag nog gå och lägga mig snart, fast jag borde nog inte kunna försova mig i morgon. Jag börjar kvart i ett. (För övrigt har jag just nu tre dagar i veckan då jag bara har en lektion...)
/Törnrosa
Sagan om en fotograferande sallad?
Syrrans konfirmation var OK. Jag och Jenny satt med Tindra (för de som missat det är Jenny jämngammal med mig och Tindra fem år) och att underhålla den lilla busen var inte särskilt lätt. Mitt under den del när min syster skulle säga ja till att vara kristen (och jag vet att det var väldigt stort för henne) satt vi och körde sten, sax, påse på tre personer. Ni kan ju tänka er hur spännande de matcherna blev, men alla skulle vara med bestämde Tindra. Samma unga dam frågade hyfsat högljutt och väldigt ofta "Är det slut nu?", "Får vi gå nu?" varpå jag ständigt försäkrade att jag skulle säga till när vi skulle gå hem och leka. Att bli slagen med ett blått trollspö på höften kan för övrigt göra väldigt ont även om den som misshandlar en bara är strax under sex år.
Under Diskusmötet var vi väldigt effektiva. Inte mycket av dagordningen var kvar när jag kom dit vid åttatiden på kvällen (och då hade de även hunnit med saker som att leka "Laurentia" vilket gav åtminstone Chrille träningsvärk i knäna). På kvällen tittade vi på "Harrison's flowers", någon krigsfilm om kriget i Jugoslavien. Jag stundom skrattade (en av fotograferna såg ut som en sallad när han var så där kamouflage-sminkad) och var stundom väldigt nära tårar. Jag föredrar nog att spela TP, det är mer socialt...
Igår började vi gå efter det preliminära schemat, vilket på lärarspråk betyder "här har ni något att gå efter så länge, men ni kommer aldrig att veta när eller om det är klart". Vårat är mest luckor och håltimmar, men vissa individuella val syns inte än. På måndagar och fredagar har jag just nu bara en lektion. I dag har jag två. En är teatern som skulle slutat om en timme men slutade för en halvtimme sen, och den andra är naturkunskapen som börjar 12.25. Jag har alltså två och en halv timme att fördriva. Lite får gå till skrivuppgiften från teatern och lite får gå till att läsa (kanske lite i psykologiboken rentav). Och jag borde fundera ännu mer på mitt projektarbete. Tre timmar i veckan ska det ta upp... Jag vill göra det om Taizé. Men hur ska jag ha råd med både att åka till Taizé på typ höstlovet och åka till nyårsmötet i Bryssel som jag också vill till? Hell, I need a job! Någon som vet några bra stipendier man kan söka eller några sponsorer? Hur gör man sånt här? Jag har typ inga andra idéer. Hjälp!
Nu ska jag försöka göra skrivuppgiften eller nåt.
/Tidsfördrivaren
Under Diskusmötet var vi väldigt effektiva. Inte mycket av dagordningen var kvar när jag kom dit vid åttatiden på kvällen (och då hade de även hunnit med saker som att leka "Laurentia" vilket gav åtminstone Chrille träningsvärk i knäna). På kvällen tittade vi på "Harrison's flowers", någon krigsfilm om kriget i Jugoslavien. Jag stundom skrattade (en av fotograferna såg ut som en sallad när han var så där kamouflage-sminkad) och var stundom väldigt nära tårar. Jag föredrar nog att spela TP, det är mer socialt...
Igår började vi gå efter det preliminära schemat, vilket på lärarspråk betyder "här har ni något att gå efter så länge, men ni kommer aldrig att veta när eller om det är klart". Vårat är mest luckor och håltimmar, men vissa individuella val syns inte än. På måndagar och fredagar har jag just nu bara en lektion. I dag har jag två. En är teatern som skulle slutat om en timme men slutade för en halvtimme sen, och den andra är naturkunskapen som börjar 12.25. Jag har alltså två och en halv timme att fördriva. Lite får gå till skrivuppgiften från teatern och lite får gå till att läsa (kanske lite i psykologiboken rentav). Och jag borde fundera ännu mer på mitt projektarbete. Tre timmar i veckan ska det ta upp... Jag vill göra det om Taizé. Men hur ska jag ha råd med både att åka till Taizé på typ höstlovet och åka till nyårsmötet i Bryssel som jag också vill till? Hell, I need a job! Någon som vet några bra stipendier man kan söka eller några sponsorer? Hur gör man sånt här? Jag har typ inga andra idéer. Hjälp!
Nu ska jag försöka göra skrivuppgiften eller nåt.
/Tidsfördrivaren
Skarpt läge, mamma mia!
I går började jag mitt (om inte allt skiter sig) sista år på Boland. Läget är mer skärpt än någonsin på skolan, politikerna har skurit ner ännu mer och det blir ett rejält slag i magen. 15 lärare mindre på hela skolan med oförändrat elevantal. Lärarna har knappt tid att äta lunch och p.g.a det pressade schemat hinner ingen av dem ursäkta försenade arbeten eller hålla omprov. Att omproven försvinner kan nog vara bra egentligen, åtminstone för en del som har tendenser till att samla omproven på hög, lämna in arbeten för sent och ha en rejäl hög med rester i slutet av skolåret. Dessutom känns det så surt om man lämnar in ett ihopstressat arbete i tid och får G när försenade arbeten kan få MVG (och ens eget kanske kunnat nå MVG om man haft lika lång tid på sig).
Alla stackars lärare som vill bry sig om sina elever och kunna finnas för dem, se dem och kunna ge extrahjälp där det behövs? Massor av klasser har tydligen slagits ihop också. Vi är typ 19 och ska vara väldigt lyckliga över det, min klassföreståndares största klass är 39 fordonselever... Hon har inte fler klasser i år, men 88 fler elever... Hur tror politikerna att det här ska kunna funka? Hälften av lärarna kommer väl gå in i väggen och sjukskriva sig efter det här skolåret, och då blir det dyrt...
Mamma mia var fantastiskt, nu kan mamma och jag sitta och jämföra svenska musikalen, engelska musikalen och filmen. Men Stockholmarnas bilar kan inte ha mycket till bromsar och lameller kvar- vi fick röra oss i snigelfart och köa i över en timme på väg in i Stockholm, ofta i uppförsbacke. Har varenda låt i huvudet nu... Mest irriterande var nog när en man som satt bredvid mig, bred och minst 1.85 lånd reser sig upp och börjar hoppa vid extranumrena. Många stod upp, men när han gjorde det var det synnerligen omöjligt för oss att se något om vi inte stod på tå. LITE kan man tänka på omgiviningen när man går på musikal...
Men nu måste jag sova. Om lite mindre än 14 timmar ska ju min älskade syster konfirmeras! Sen efter mottagningen ska jag på Diskusmöte på lördag kväll/ söndag morgon... Men på måndag har jag bara en lektion enligt det just nu fattiga schemat, och den börjar 12.55 :D Lika bra att njuta, så fortsätter det nog inte...
Kram och kyss
Chiquitita
Alla stackars lärare som vill bry sig om sina elever och kunna finnas för dem, se dem och kunna ge extrahjälp där det behövs? Massor av klasser har tydligen slagits ihop också. Vi är typ 19 och ska vara väldigt lyckliga över det, min klassföreståndares största klass är 39 fordonselever... Hon har inte fler klasser i år, men 88 fler elever... Hur tror politikerna att det här ska kunna funka? Hälften av lärarna kommer väl gå in i väggen och sjukskriva sig efter det här skolåret, och då blir det dyrt...
Mamma mia var fantastiskt, nu kan mamma och jag sitta och jämföra svenska musikalen, engelska musikalen och filmen. Men Stockholmarnas bilar kan inte ha mycket till bromsar och lameller kvar- vi fick röra oss i snigelfart och köa i över en timme på väg in i Stockholm, ofta i uppförsbacke. Har varenda låt i huvudet nu... Mest irriterande var nog när en man som satt bredvid mig, bred och minst 1.85 lånd reser sig upp och börjar hoppa vid extranumrena. Många stod upp, men när han gjorde det var det synnerligen omöjligt för oss att se något om vi inte stod på tå. LITE kan man tänka på omgiviningen när man går på musikal...
Men nu måste jag sova. Om lite mindre än 14 timmar ska ju min älskade syster konfirmeras! Sen efter mottagningen ska jag på Diskusmöte på lördag kväll/ söndag morgon... Men på måndag har jag bara en lektion enligt det just nu fattiga schemat, och den börjar 12.55 :D Lika bra att njuta, så fortsätter det nog inte...
Kram och kyss
Chiquitita
Hem ljuva hem?
I förrgår kom vi så hem från Taizé. Jag var trött som aldrig förr och grinig men det var ändå skönt. I år träffade jag folk från fler olika länder än någonsin, bara i min samtalsgrupp tror jag att minst 6-7 länder var representerade (var också väldigt varierande beroende på dag).
Vi fick världens stämning i köket i vårt "big washing up team"! Efter varje frukost och lunch satte vi igång att- gärna under sång- iklädda våra vita plastförkläden diska grytor, lådor, slevar och silar (för att nämna lite). Efter lunch hade vi alltid vattenkrig! I början lindrigare men värre och värre under veckans gång. Line blev islängd i sköljbaljan en gång och de fick sin hämnd dagarna efter. Strax efter Lines bad blev jag och Leonore (portugisiska) ivägskickade tidigare för att vi var för blöta och en av arbetsledarna var rädd att vi skulle bli sjuka.
Slutstriden i lördags var inte heller nådig, jag hade en liten torr fläck bakpå mina byxor. Alla var dyngsura och vi Knivstingar skulle på möte med broder Johan men ombads komma tillbaka i torra kläder. Åh, jag saknar mitt köksgäng! Songbird var så skön, han är italienare och heter egentligen Diego men jag döpte om honom till Songbird (som senare oftast förkortades till bara Bird) eftersom han alltid sjöng eller visslade. Och han lät verkligen som en fågel när han visslade! Hans repertoar var inte särskilt bred heller och mer än en gång försökte jag tysta honom med en svamp, men det var meningslöst... Han fick sig ett fågelbad under slutstriden eftersom han var en av de som slängde i Line ett par dagar innan- fast hon fick ju bada i kallvattnet.
Nästa gång ska jag stanna längre. Då är jag 18 så då är åldern inget hinder längre, jag har tagit studenten och det behöver inte bli en katastrof eller avbrott i några studier om jag stannar några månader. Det som mest behöver fixas är en ordentlig sjuk- och olycksfallsförsäkring som gäller i Frankrike och finansieringen. Efter andra veckan är själva uppehället gratis men jag lär ju fortfarande ha lite fickpengar och planer för att fixa resan dit och hem. Jag har dessutom funderat på att göra mitt projektarbete om Taizé. En film kanske, istället för de minst 10 år gamla filmerna som redan finns. Du skulle det ju förstås gälla att kunna skrapa ihop pengar till en resa på höstlovet eller någonting sånt...
Nä, nu borde jag sannerligen göra något annat. Tex. läsa boken om Taizé jag lånade över sommaren från skolbibblan- skola börjar ju trots allt i morgon. Och i morgon ska jag och mamma också gå på Mamma Mia! Oj, kanske dags att börja tänka på hur vi ska ta oss till Globen...
/ Karolin
Vi fick världens stämning i köket i vårt "big washing up team"! Efter varje frukost och lunch satte vi igång att- gärna under sång- iklädda våra vita plastförkläden diska grytor, lådor, slevar och silar (för att nämna lite). Efter lunch hade vi alltid vattenkrig! I början lindrigare men värre och värre under veckans gång. Line blev islängd i sköljbaljan en gång och de fick sin hämnd dagarna efter. Strax efter Lines bad blev jag och Leonore (portugisiska) ivägskickade tidigare för att vi var för blöta och en av arbetsledarna var rädd att vi skulle bli sjuka.
Slutstriden i lördags var inte heller nådig, jag hade en liten torr fläck bakpå mina byxor. Alla var dyngsura och vi Knivstingar skulle på möte med broder Johan men ombads komma tillbaka i torra kläder. Åh, jag saknar mitt köksgäng! Songbird var så skön, han är italienare och heter egentligen Diego men jag döpte om honom till Songbird (som senare oftast förkortades till bara Bird) eftersom han alltid sjöng eller visslade. Och han lät verkligen som en fågel när han visslade! Hans repertoar var inte särskilt bred heller och mer än en gång försökte jag tysta honom med en svamp, men det var meningslöst... Han fick sig ett fågelbad under slutstriden eftersom han var en av de som slängde i Line ett par dagar innan- fast hon fick ju bada i kallvattnet.
Nästa gång ska jag stanna längre. Då är jag 18 så då är åldern inget hinder längre, jag har tagit studenten och det behöver inte bli en katastrof eller avbrott i några studier om jag stannar några månader. Det som mest behöver fixas är en ordentlig sjuk- och olycksfallsförsäkring som gäller i Frankrike och finansieringen. Efter andra veckan är själva uppehället gratis men jag lär ju fortfarande ha lite fickpengar och planer för att fixa resan dit och hem. Jag har dessutom funderat på att göra mitt projektarbete om Taizé. En film kanske, istället för de minst 10 år gamla filmerna som redan finns. Du skulle det ju förstås gälla att kunna skrapa ihop pengar till en resa på höstlovet eller någonting sånt...
Nä, nu borde jag sannerligen göra något annat. Tex. läsa boken om Taizé jag lånade över sommaren från skolbibblan- skola börjar ju trots allt i morgon. Och i morgon ska jag och mamma också gå på Mamma Mia! Oj, kanske dags att börja tänka på hur vi ska ta oss till Globen...
/ Karolin
Sista dagen...
Ungefar 30 timmar har jag kvar i mi fristad. Varje gang jag ar har ar sa annorlunda mot forra gangen... Jag och syrran fick flytta in i en barack i onsdags da Annika och Karin (som behovde barak p.g.a halsopoblem) akte hem tidigare. Vi fick nog rummet mt p.g.a mina ryggproblem. Egentligen kanns det som om allt slutade igar eftersom manga aker hem i dag, sista samtalsgruppen, borja samla e-mailadresser... Den eufori jag brukar kanna nar jag ar har ar inte lika narvarande i ar. Men inen kan vara glad jamt.
4 minuters internettid kan vara bra att ha kvar.
/Karolin
4 minuters internettid kan vara bra att ha kvar.
/Karolin
Salut!
En mycket kort halsning fran forsta dagen i Taize. Vi sover i ett talt oh nastan alla fros i natt (min nasa var kall, resten ok), dock inga rattor eller tvestjartar an. Jag jobbar i grovdisken och det ar ganska tungt men ratt kul an sa lange. Pussar till alla, nu ska vi h Knivstamote.
/ Karolin
/ Karolin
Hälsning från Kristianstad!
Ett kort inlägg från Riksmötet 2008. Vi kom i söndags, åker hem i morgon. Känns lite dassigt att vi ska åka buss 10 timmar tillbaka för att lite mer än 24 timmar senare åka 32 timmar åt andra hållet. Jag pysslar sjukt mycket på det här lägret... Vädret har varit sådär men just nu skiner solen (paraply funkar för övrigt inte när det nästan blåser storm). Lite synd att vi bara är ca en tredjedel av det deltagarantal som var tänkt (vi är ca 500 personer).
Jag kan inte fatta att jag är i TAIZÉ om bara fyra dagar och att mellanlandningen hemma blir så kort. Typ tvätta och sova. Men jag vill bada också! Enda badutflykten till stranden härifrån var i måndags då det ösregnade så gott som konstant hela dagen... Schysst tajming. En del grejer på det här lägret känns väldigt dåligt planerat vilket ger mig som brukar vara funkis/medplanerare lite lätt ångest på nåt sätt. Det finns egentligen ganska lite saker att göra och det som finns finns bara en dag och inte mer, det är typ noll skyltat och rätt dåligt informerat. Jag trivs ändå, har svårt att tänka mig något Svenska Kyrkans Unga-arrangemang där jag inte trivs alls. Då blir 2+2=5 också.
Nu har jag lovat att gå på "schysst pyssel" hos Calle. "Vi ska sy och vi ska klippa"...
/ Singing in the rain/sun
Jag kan inte fatta att jag är i TAIZÉ om bara fyra dagar och att mellanlandningen hemma blir så kort. Typ tvätta och sova. Men jag vill bada också! Enda badutflykten till stranden härifrån var i måndags då det ösregnade så gott som konstant hela dagen... Schysst tajming. En del grejer på det här lägret känns väldigt dåligt planerat vilket ger mig som brukar vara funkis/medplanerare lite lätt ångest på nåt sätt. Det finns egentligen ganska lite saker att göra och det som finns finns bara en dag och inte mer, det är typ noll skyltat och rätt dåligt informerat. Jag trivs ändå, har svårt att tänka mig något Svenska Kyrkans Unga-arrangemang där jag inte trivs alls. Då blir 2+2=5 också.
Nu har jag lovat att gå på "schysst pyssel" hos Calle. "Vi ska sy och vi ska klippa"...
/ Singing in the rain/sun
