Kraxande förtidspensionerade studenten flyger igen!

Shit, vilken vecka! Vi har haft så himla kul och samtidigt är jag så himla slut. Min hals dog i lördags natt/söndags morse och det känns som om man inte sovit på ett år. Vi var här i skolan 7 i morse för att lämna av italienarna, men vi fick plats i bussen så vi åkte med dem till Arlanda. Där blev det stor gråtfest och kramkalas... Härligt nog så har vi faktiskt diskuterat att träffa dem nästa år igen- fast i Venedig och inte i Bologna. Några stycken skulle kunna ha det som sitt projektarbete och vi kan ha teaterföreställningar med inträde, sälja fika, stå på Vaksala torg osv... Vill vi så tror jag att det går! Det var så sorgligt att säga hejdå i morse och inte veta om vi ses igen, men det finns ju hopp. Några av dem kan man ju gott vara utan, men en del värkte det så enormt att kindpussa för kanske sista gången.

Alla italienska svordomar (kuk, vad fan osv...) och bättre fraser (vad gör du, jag förstår inte, det är kallt osv) man lärt sig, när får man använda dem igen? Det känns som om vi träffat varandra nästan dygnet runt. Klassen har svetsats samman mycket mer och fast det har varit så jädra intensivt så har vi haft så kul. I dag är det nog ingen som riktigt orkar gå i skolan. Jag vet nog minst fem som har sjukanmält sig och gått hem och jag har funderat på att göra detsamma. Strax tänker jag gå till geografin och kolla om någon är där. Jag vill äta lunch med mina kompisar i IK3 och prata av mig med dem. Nu känns det overkligt att inte behöva valla hem en italienare genom stan och se till så att han mår bra hela tiden, nu har jag plötsligt tid att känna efter hur jag själv mår. Tonårspsykologin ska redovisas på fredag, i helgen DÅM, på måndag nationella i engelska (uppsatsdelen) och på tisdag ska bokrecensionen in och jag har nog 100 sidor kvar fortfarande... Kan man bli föridspensionerad student?

/ Ciao bella!

Countdown...

Vår engelskalärare tror nog att vi har italienare hela dagen, för hon kom aldrig till lektionen. Vi gick efter en kvart... Så nu är det bara att vänta nervöst på de tidigare nämndas ankomst. Vid fyra ska vi vara i cafeterian och duka upp fikabuffén till när de kommer runt fem. Men ganska nice att kunna slappa lite nu... Funderar på att spela lite spel på internet och kanske läsa boken, och varför inte hämta mina foton från Foto A som slutade för över en månad sen?

Stackars mamma fick inte sova någonting inatt för att valpen gnällde konstant. Hon låg med buren bredvid sängen och det var väldigt pipigt från den hela natten... Även jag hade svårt att sova när pappas och mitt bullbak var över vid tolv. Redovisningen på Kultur- och idéhistorian gick ganska bra, och vi fick skjuta upp vår deadline i Tonårspsykologi. Jippie :D Fast bara till fredagen då jag ska på DÅM, så det blir jobbigt i alla fall med två dar på sig... Jaja...

JA! Jag kan ju hämta min nyponsoppa som ligger kvar i dansarnas kyl! GOTT!!!!! Jag är ett matgeni. Ett geni på matfronten alltså, åtminstone just nu. NYPONSOPPA ÄR BÄST!
/ Nyponet
 

Bagar-Bertas bullar...

Vilken dag. Till i morogn har jag fortfarande kvar att baka bullar, göra klart Kultur- och idéhistorian som ska redovisas på morgonen och röja upp lite på rummet. Men nu har det faktiskt varit mer städat där än normalt i flera månader.

Valpen har landat för ca 40 min sen. Än är han inte döpt, min galna mor vill nu döpa honom till Manlio... Men då bli döpt först när italienaren Manlio har åkt hem. Det går jag inte med på! Hon tycker att Krutow låter för "hårt". Det låter ju gulligt... Han är oemotståndligt söt! Totti var genast nyfiken och ville busa och nosa igenom varenda fläck, vi var tvungna att försöka lugna honom lite och förklara att man inte kan busa så våldsamt med en bebis. Lexus irrade omkring och var skiträdd för den där lilla svarta saken som for omkring, valpen trodde han ville leka och sprang efter och Lexus hoppade upp i kökssoffan och vidare upp på bordet för att FLY. Även Lexus lugnade sig dock efter ca 20 min och började också tycka att den kaxiga pälstussen var liiite rolig. Efter en halvtimmes intensiv lek, bus och jakt kom valpen på att de stora hundarna inte kom in under kökssoffan. Så där kröp han in och somnade av utmattning... Där ligger han nu och jag är valpvakt. Mamma är på möte, Malin på träning och pappa på match och brorsan bänkad framför TV-spelet. Jag ska skriva klart Kultur- och idéhistorian och förbereda redovisningen lite mer på allvar. För det här ska gå bra!

Puss och kram
/ En av fem nyblivna valpägare

Tut tut sa larmet och började blinka.

Antal larm som började tjuta på skolan: 3 (samma två av gångerna)
Antal larm på skolan som jag satte igång: Inget! (åtminstone inte ensam)
Valpen kommer: i morgon!
Manlio kommer: I övermorgon!
Sidor kvar i boken: typ 100

I morse var man så vid skolan vid 10 igen. De första två timmarna fick jag mest hjälpa ljustekninkerna då och då eftersom scenografiansvarig först "samlade tankarna" i 45 min och sen tog det lite tid innan vi kunde göra något. Men sen fick jag minsann snickra på bardisken, kånka grafittivägg (som vi fick montera ner för att få in igenom dörren), leta klämmor och annat. Det var vid grafittiväggen som larmet gick två gånger, larmet går tydligen om man ställer upp dörren till gympasalen. Sen öppnade någon den nödutgång som jag öppnade igår. Båda larmen slutar dock tjuta så fort man stänger dörren. Kom ihåg det, inbrottsstjuvar! 
Öljetterna som jag slog i igår var ONÖDIGA. I dag sa de att draperierna kan sätts upp med klämmor i stället... SUCK.

Jösses, i morgon kommer valpen... Och jag måste städa och baka bullar tills på tisdag. Och skriva klart kultur- och idéhistorian... Och göra tonårspsykologin. Den ska jag göra i morgon. Men först min sovmorgon och sen några lektioner i skolan. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Fast vet jag någonsin det?

Nyponsoppa är grymt underskattat. - drack det i dag för första gången på säkert ett år. Det är så himla gott! Bar glassen som saknades. MUMS!

Ha det bra och dansa till musiken i livets musikal
/ Karolin

Livet är en musikal.

Dagen i korthet:

Antal larm på skolan som börjat tjuta: Två
Antal larm på skolan som jag satte igång: Ett
Antal gånger jag slagit mig på tummen: ca fem
Antal sidor kvar i boken: 140 :D
Antal dagar tills valpen kommer: Två
Antal dagar tills italienaren kommer: TRE

Mer omfattande:
Man behöver för det första inte bara tillstånd för att skjuta med pistol som smäller på scen. Man behöver en LICENS. Inte ens knallpulver får användas! Vad är det med det här landet ibland?

I morse var jag så vid skolan fem över halv tio eftersom jag ambitiöst nog bestämt mig för att vara i god tid. Efter en kvart hittade jag en som jobbar på Stadsteatern och skulle hjälpa till med ljusriggen, men han hade inte några nycklar han heller så där stod vi. Vid 10 satte vi scenografer igång med vårt stora projekt: scengolvet. De mattor som målades i torsdags skulle nu mätas och skäras och pusslas ihop och tejpas och tejpen målas över. Till slut hade vi vår rundade scenkant, men allt var inte ens klart innan jag gick. Det hela komplicerades lite när vi skulle mäta och byggnadsställningen (där danser och balkongscen kommer att vara) stod väldigt mycket i vägen. Men vi är inga mattläggare, det där är egentligen inte alls scenografernas jobb!

Jag gick vid ÅTTA... Innan dess hade jag också suttit i minst fyra timmar (med bara ett par enminutspauser för att gå och dricka) och så gott som oavbrutet slagit fast öljetter i et draperi. Tyget var säkert 14 meter långt och jag använde nästan alla öljetter- det fanns hundra. Jag hade vid avslutat hamrande knappt någon känsel i fingertopparna på det fingrar jag använt mest. Hoppas att publiken tittar på draperiet som hänger mot väggen och tänker att ah, där har minsann en tapper scenograf bankat fast öljetterna så fint, hon är nog en beundransvärd människa minsann...

Just det, man kan ju inte vara i skolan på helgen utan att sätta igång ett larm, eller hur? Jag skulle bara öppna nödutgången till gympasalen där vi var för att leta efter en stege som jag trodde låg där ute på gräsmattan. I samma ögonblick börjar det tjuta i hela gympasalen, alla håller för öronen och stirrar på mig. Varför är en nödutgång larmad när salen inte är det? Och hur larmar man av den när det inte fanns någon knappsats där man kan visa pluppen och trycka koden?
Henny satte också igång ett larm ;D Hon skulle hämta jackan i skåpet, men G-huset var ju larmat... Ylva ringde mig, jag ropade till Kajsa som sprang iväg och larmade av med sin plupp. Det funkade tydligen, det kom ingen vakt i alla fall. Sen började larmet i formsalen tjuta när det var där, men det var bara varningssignalen som kommer innan det riktiga larmet. Bara att larma av. Puh!

Vi hann inte klart i dag så jag ska dit i morgon igen, jag som hade glatt mig åt min lediga söndag... Mamma hade bladat rekalmen som tur var, så får jag hjälp så hinner jag dela ut den i tid även om jag kommer hem runt fem.
Nu ska jag försöka få mig lite sömn, vi ska börja 10 i morgon igen. Fast jag kanske kunde ta sovmorgon till 11, men kommer jag 10 kanske jag kan gå tidigare? Var tar min helg vägen?
Kommentera och lev livet, för livet är en musikal
/ Karolin


Dagens två knäppa lagar

Idag har jag upptäckt två småskumma saker i Svea rikes lag. Först på morgonen vill e jag som en del i mitt tonårpsykologiarbete veta om det är olagligt att gå mot röd gubbe (jag får förklara sambandet en annan gång). Det är inte olagligt- om det inte händer något. Skulle jag typ bli påkörd så kan jag få böter för vårdslöshet i trafik. Huh?

Den andra grejen berättade Bosse för mig när vi scenografer hjälpte till lite med ljusriggen. Om man ska ha en pistol som smäller på scen så måste man ha någon typ av polistillstånd. Inte ens knallpulver får användas utan detta tillstånd. What the fuck? Vi jobbade i alla fall till efter sex med scenografin idag. Bardisken som var fin och klar fick vi höra när vi rullade in i gympasalen att den ska en av rollfigurerna dansa på... Det funkar INTE i dagens design. Koreografen ELLER regissören kanske kunde ha sagt det till ansvarig för scenografin? Hmmm...
I går var jag ju bara kvar i skolan till halv sex. Vi målade mattorna som ska ligga på scengolvet med vanlig akrylfärg- och det blev så jävla snyggt. I morgon ska jag vara i skolan vid 10 och fortsätta jobba. MITT LIV I EN GYMPASAL.
/Karolin

Stormens öga?

Det känns som att jag har lugnat ner mig lite nu. Vi scenografer verkar behövas mest på fredag och lördag med ledig söndag, samt att vi kan rycka in under måndagen och tisdagen på intensivveckan om det behövs. I går hade jag till och med tid (eller hade jag egentligen tid?) att fixa ett par SKU-grejer ( fixa och fixa, jag skickade typ två mail). Kultur- och idéhistorian är nästan klar faktiskt och jag kan redovisa på tisdag i stället för på torsdag, jag vet bara inte hur jag ska redovisa. Det är bara typ 230 sidor kvar i boken nu, jag läser förresten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, den är typ 550 sidor utan illustrationer skulle jag gissa. I lördags när jag delade ut min reklam förföljde den boken mig. Selma Lagerlöf tittade upp från varenda Uppsalatidning ( med rubriken " inte bara känd från tjugan" eller nåt liknande) och när jag dessutom kom till en brevlåda med namnet HOLGERSSON skrivet med stora bokstäver trodde jag att jag skulle dö. Jag kände mig så paranoid! Då hade jag redan typ sträckläst 100 sidor för att få något gjort...

Jag fortsätter att rapportera senare, för nu vill jag ha mat. Först ska jag se om tonårspsykologiläraren är inne... Undersökningen vill jag bli klar med innan italienarna invaderar.
Ha det!/ Karro

Non-stopveckor?

Jag kan börja med att besvara Singis fråga: fram till i går hade vi tre hundar... Mamma åkte in till stan i går morse och avlivade Ellen, vår äldsta hund. Hon var 16 år. Hon verkade inte ha ont, men svansen var förlamad och bakbenen ostadiga, hon var döv och vi tror också att synen började försämras. Lite av livsgnistan började försvinna och man tyckte mest synd om henne. Hon förtjänade att få somna lugnt och fridfullt och inte plågas av värre krämpor än de hon redan hade. Men ändå så har hon varit med så länge jag kan minnas... Det blev lite lättare när jag redan egentligen visste att det snart skulle hända, samtidigt är jag glad att jag inte visste i onsdags kväll att jag såg henne för sista gången. Det är skönt att veta att hon slapp lida. R.I.P, Ellen.

I söndags firade jag min fars födelsedag med släkten och så var det plötsligt skola igen. Vissa saker har jag hamnat efter i känns det som, och det gäller att ta igen det innan italienarna kommer nästa tisdag. Nästa vecka ska jag vara i skolan lördag och söndag också, rigga scenografi och fixa rekvisita inför musikalens intensivvecka. Känns skrämmande att jag kommande veckor har detta framför mig: Rigga musikal 12-13 april, intensivvecka-aktiviteter 14-15, 15 på eftermiddagen- morgonen 22 ITALIENARE, 25-27 DÅM, 28 nationella prov i Engelska- skrivdelen... Samtidigt så har jag den 21 inlämning av en psygologisk undersökning till Tonåspsykologin och den 29 måste jag ha läst ut min klassiker till svenskalektionerna och skrivit en recension på den (Jag läser Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och har väl ca 450 sidor kvar... Jag får skylla mig själv, det var jag som valde bok.)... Men sen är det en behaglig långhelg då jag antingen åker på Taizémöte i Vadstena eller är hemma och vilar upp mig inför terminens slutspurt. Hoppas att jag verkligen klarar av allt detta!

I onsdags fyllde min lillasyster 15. Jag överraskade henne genom att gömma mig under ett bord i hennes skola och krypa fram med ett paket när hon kom. Så sjöng hela klassen... Nog blev hon förvånad alltid! Jag tillbringade dagen på kära gamla Maggan innan jag gav mig av till min egen skola för utvecklingssamtal och scenografilektion- hela dagen var ägnad åt utvecklingssamtal (utom för oss scenografer då). Kanske borde jag ha pluggat, men naturligtvis sköt jag upp det. SMART!

Nytt bud om Kina: Kineserna kommer 2-9 juli istället för 3-10 juli. Andra gången de ändrar sig... Ett gäng elever åkte till Kina i dag och när de kommer hem om sådär en två och en halv vecka så vet Lasse som håller i Kinakontakterna förhoppningsvis hur många kineser som kommer i sommar. Och därmed även hur många svenska elever som får åka... Jag tror nästan säkert att jag får, men jag vill inte ta ut segern i förskott och nu är det oliiiidligt spännande...

Jaja, I think I'd better read my book... Så kanske jag kan slappa LITE i helgen i alla fall för att hinna med mina två-tre non-stop veckor då jag troligen kommer att hålla igång konstant.... HJÄLP!

Ha det underbart och kommentera!
/ Karro

RSS 2.0