Operation tillfriskning!
Nu har det hänt igen, fast i lindrig upplaga. Bara halsont, lite hosta och halv nästäppa. Hade en mardrömsstart på natten. Fick sova en timme innan jag vaknade och inte kunde somna om för att jag hade så ont i halsen när jag svalde- vilket jag alltid gör innan jag somnar. Mellan tre och fyra låg jag och läste. Somnade. Kvart i sex ringer de från jobbet och undrar om jag kan komma in och jobba 07.00 p.g.a. sjukskrivning. Nope. Men eftersom hon senare gick till jobbet sjuk (alla tycks vara sjuka eller på semester) så lär jag släpa mig dit för 4,5 timmars jobb i morgon kväll. Och det som blev ett 13-timarsskift på söndag.
Därmed intensivkör jag på att knarka halstabletter. Dunderkuren verkar dock vara nyponsoppa! Vet att blåbärssoppa funkade bra på Kestin i England. Tror att jag blivit smittad av en boende, kanske är därför så många är sjuka. Ska köra på halstabletter och satsa på att i alla fall ha rösten kvar på jobbet.
OPERATION TILLFRISKNING- VERKSTÄLL! Den här gången delar jag ju i alla fall inte sovrum med tre hundar (som vägrade vara tysta om ingen sov hos dem på nedervåningen) som tror man vill kela så fort man hostar.
Dags att spola kröken?
Seriöst, jag vet folk som muckat gräl med en sten (= blodiga knytnävar), hoppat över stängsel, hamnat i fyllecell och fått körkortstillståndet uppskjutet och brutit ryggen (=förlamad resten av livet) på fyllan. Är det verkligen värt det? Är det värt de 100 miljarder alkoholen kostar samhället varje år? Det är långt mer än den drar in i skatt och dylikt. Tänk så mycket bättre de pengarna kunnat läggas på. om inte bättre sjukvård, miljöprojekt, skola eller kollektivtrafik så hade den kunna rädda livet på miljontals svältande i världen.
Jag tror jag tar och spolar kröken och blir nykterist. Det här är ju för tusan inte klokt någonstans.
Rullstolsbiten
I morse när jag skulle till stan med mina flickor A och U antingen grät änglarna eller så kissade de döda på oss- eller så regnade det helt enkelt. Rejält. Så det blev till att gå omkring i Uppsala med jeans som kändes som blöta korvskinn. Vi försökte hoppa över när vi kom till stora och täckande vattenpölar, men man är ju inte Carolina Klüft precis så det gick väl sådär. Vi åt gudomlig Thaimat (tack A!) och shoppade- var rätt nöjd med att bara köpa ett par strumpor. Kände mig duktig! Jag är nog lite väl befläckad av konsumtionssamhället...
Konsten att vara miljövän
Ibland är det inte lätt att vara miljövän. Igår när jag skulle från sjukgymnasten (jag har TRÄNINGSVÄRK) var det en desperat känsla som grep mig vid cykelstället.
Vad jag hade:
Vad som stod bredvid:
Förstår ni hur jag menar?
/Cyklist
Karro på linjen
Jag har gjort en insats för idrottsklubben! De skulle aldrig vilja ha mig på planen, vållande till kroppsskada är ju trots allt inte så kul att bli åtalad för. Inte skyddande av brottsling heller om de nu försäker påstå att det var en tackling. Nä, min käre brors lag är planansvariga den här veckan. Det innebär att stora A-planen och den mindre B-planen skulle klippas och kritas. Tänkte att stackars mamma inte skulle behöva göra allt själv. Karro till undsättning!
Åkgräsklipparen visade sig vara ett tons plåtmonster med saxar som käftar. Jag stirrade min fiende i vitögat, den kunde gott vara illustration i en läskig barnbok. Dessutom skulle vi haka på en hemsk liten plogliknande grej som skulle "fluffa upp gräsmattan" efter en. Tre massiva vattendunkar på för att tynga med den. Mamma körde ut den och visade hur man skulle göra. Verkade väl inte så illa. Tills jag skulle börja köra.
Rakt verkade inte vara ett alternativ, hur jag än styrde så blev det antingen höger eller vänster. Så där satt jag som ett hallon på en monstertruck eller nåt. Tro mig, även jag ser liten ut på en sådan tingest. När man skulle svänga runt blev det alltid för snävt eftersom den fantastiska fluffmanicken svängde för tvärt. Jag försökte titta på renen som fanns på ratten och med hjälp av den försöka bestämma hur ratten skulle vara för att köra rakt. Började snart titta på styraxeln i stället. Saknade att ha en tuta att leka med. Varje gång jag tittade tillbaka och såg mina slalomspår blev jag lite deprimerad.
Jag på gräsklipparen med kritmaskinen bredvid:
14:20- Vi har fått ut gräsklipparen och börjar klippa.
15:20 Vi ger upp och byter plats: upp med mamma på gräsklipparen och jag tog över kritningsmaskinen (betydligt lättare att styra, bara att trycka på en knapp och försöka göra raka linjer).
15:40- Kritmaskinen hostar och bubblar färg istället för att spraya. Inte bra.
15:50- Det visade sig att färgen var slut i kritmaskinen rulla iväg och blanda ny.
16:40- Färgen slut i kritmaskinen igen. Mamma nästan helt klar med klippningen. Karro inte alls klar med kritningen.
16:50- Iväg med fantastiska kritmaskinen igen efter att ha blandat ny färg. Vi började få kläm på det.
17:27- Vi åker utpumpade hem och kollapsar.
I can mooove!
När jag fick förslaget att jobba med psykiska funktionshinder som Downs Syndrom, autism och så vidare undrade jag om de blivit knäppa eller missförstått allt. Jag tänkte väl mest att den som trodde att jag kunde klara det jobbet inte var helt hundra i kapsylen. Visst, jag bryr mig om folk, men ändå? Jag åkte på mitt volontärår i England och kom fram till at jag kunde det, och sen jag kom hem har jag då och då timvikarierat på ett boende här hemma. Det är minst sagt spännande!
Pillertrillarens bekännelser
När jag var i Kina med skolan bodde vi en vecka i familjer i storstaden Tianjin. Mamman i familjen hade tandvärk (eller snarare ont i halva underkäken) och led något fruktansvärt. Men kinesisk medicin är annorlunda än vår. En tjock, brun sörja skulle hon dricka, var något örtgojs som jag förstod det rätt. Smakade det som det luktade skulle jag nog hellre gjort som Lina i Emil i Lönneberga: Gått till Smed-Pelle och få den utdragen med tång. Förutom örtgeggan skulle hon även dricka örtte med någon sorts blommor i. Västerländsk medicin finns i Kina med men många tror inte på den. Mamman sa:
"Era mediciner dödar bara smärtan, men det är en genväg. Jag måste härda ut och dricka mina mediciner i kanske tre månader eller så."
Jag var chockad. I hennes tillstånd där hon hade så ont varje gång hon åt... Jag har haft tandvärk en gång och gick på ibuprofen i över en vecka i väntan på att vi skulle lyckas fixa en engelska tandläkare som ville behandla mig inom motsvarande landstingsvård. Aldrig i livet att jag skulle ha skippat tabletterna. Den kinesiska mamman imponerar mig.
Förutom att jag upptäckt att man kan dricka varmvatten som det är, att riktig kinamat från den regionen är bäst, att friterade skorpioner smakar pommes frites och att västerlänngar är exotiska så har jag kanske inte så mycket kines i mig. I alla fall inte om valet står mellan att dricka något som ser ut som toalettinnehåll eller svälja mina älskade värktabletter. Leve piller!
/Pillertrillare
Tv-spelsskapande är min nya grej
Kundvagnen var min vän på söndagen då jag frivilligt kryssade runt med allas fynd eftersom det var min väskas fel att den inte borde lämnas. Hade alltid något att hålla mig i. Tycker man skulle kunna göra ett tv-spel av Ullared. Tryck på X för att ropa på dina vänner (varenda gång någon kom bort skrek vi andra "Säg ho ha Knivstabo, säg ho, ha Knivstabo!" tills denne generat kom tillbaka). Styr kundvagnen med höger spak. När du kört in i tre andra vagnar förlorar du ett liv, blir hungrigare och tålamodsmätaren sjunker. Tryck på triangel för att säga "ursäkta" åt de tre senast personerna du körde på. Tryck på cirkel för att ta snabbaste vägen till cafeterian. Möjligheterna är oändliga. Spelföretag: varsågoda. Jag kan nöja mig med 10% av vinsten.
Seriöst, att köra kundvagn på Ullared är inte lätt. Det är så mycket folk överallt. Några gånger kanske vi lyckades komma med i bild i tv-serien när kamerakillen med doftgran på kameran knölade sig förbi. Provrummen var en upplevelse. Minst 50 provrum, du får laminerat papper med streckkoder och rumsnummer på (streckkoderna visar hur många plagg du haft med dig). Efter provande kan du skicka ner oönskade plag i ett räcke där de sen åker lift till hittills okänd destination. Jag säger bara wow. Gjorde plötligt inget att jag inte gillade byxorna!
Ryggen fortfarande paj men huvudet fungerar någorlunda. Borde seriöst börja använda kalender snart innan allt är ihopmixat i huvet igen. Nu drar vi igång!
/Ny rygg köpes
Frankrikes sandigaste rappare är hemma
En ukrainsk pojkvän har satt guldkant på min vecka i Taizé. Inte min pojkvän, där är det fortfarande intet nytt. Men vi 9 tjejer från vår grupp delade rum med tre tjejer från ukrainska (vilkas engelska var så gott som obefintlig). En av dessa hade en pjkvän som tycktes oändligt fäst vid att komma in utan att knacka. Efter en episod då Emelie höll fast dörren började han knacka men rev upp dörren oavsett ifall han fick svar eller inte. Han fick ett hedersomnämnande i min improviserade Taizérapp:
Rummen de är fyllda med ukrainska pojkvänner
Vi avskyr att ha folk i rummet som vi inte känner
När X går på gudstjänst går hon ej dit för att dyrka
hon spanar efter killar över hela våran kyrka
Vill du känna hur jag luktar?-nej, jag trodde inte det!
Spelar ingen roll hur ofta man än duschar i Taizé
Bra va? Borde jag fortsätta? Jag tror jag hittat min karriär.
Annars har vi haft en bra vecka i Taizé. Jag fick den exotiska upplevelsen att ta en snabbtur genom en fransk läkarmottagning för att få penicillin till min halsinfektion- som ironiskt nog inte gjorde så ont.
Jobbade under veckan som "animator" i familjebyn- lekte med alla 3-5 åriga barn. Fick veva upp min franska som inte motionerats på över ett år för att kommunicera med åtminstone de franska barnen. De förstod mig, men jag förstod knappt hälften av vad de sa! Härligt att språk inte alltid är allt. De älskade mig så länge jag lydigt var fånge i sandlådan. Händerna "bakbundna", fötterna nedgrävda i sanden och "ätandes" förgiftade sandkakor som dödade mig ca 20 gånger per dag. Förnedring existerar knappt när det rör sig om fyraåringar. Och nu tror jag att jag fått ur all sand ur öronen.
Franska kramar
Sandkvinnan
Återupplivning!
Hej världen!
Efter över ett år tänkte jag nu återuppliva denna blogg. Några har säkert följt min resedagbok under mina månader i England. Japp, Karro har varit ute i världen och blivit vis (eller inte). Det som inte dödar härdar och det har ändå varit ett bra år. Kulturkrockar är faktiskt rätt intressanta!
Tyckte du att England och Sverige var lika? Jag med. Lärde mig den hårda vägen hur fel jag hade. I alla fall de jag mötte var konservativa, nationalistiska, väldigt kritiska till omvärlden och ovetande om vad man normalt klassar som en måltid. I helvetet är britterna kockar, brukar man ju säga... Men de har faktiskt en matkultur utanför fish and chips, även om det kan tyckas svårupptäckt.
Har insett hur mycket ett land kan förändras på 10 månader. Bara det att jag fick hjärnsläpp när jag såg en skylt med "apoteksgrupperna" på. Just ja, någon sa ju något om att apoteken är fria nu. Tydligen missade jag en bröllopshysteri utan dess like vilket jag faktiskt kan vara lite besviken över nu, mest för att jag ville kunna gagga för barnbarnen om att jag mindes prinsessbröllopet. Två av mina vänner förlovade sig, en av dem fick dessutom barn. Hur vågar saker bara gå och förändras för att jag sticker?
Allt detta tycker jag är lite fräckt. Lämnar jag en plats ska den frysa i samma skick tills jag kommer tillbaka. Framför allt ska man inte få syn på de som jag fortfarande känner är småbarn körandes i en bil på byn- SJÄLVA! Med körkort! Brukar hinna tänka att de snott bilen innan jag kommer på att det finns folk födda -92 som fyllt 18. Och att jag ska fylla 20. Ålderskris!
Har varit på Peace and Love också! Stod i tält och pratade om IT-industrin som tillverkar våra mobiler och sånt. Visste du att...
- en del som tillverkar elektronik bara tjänar 4 kronor i timen, medan en flaska duschtvål kostar 17 kr?
- det går åt 1,8 ton (lika mycket som en noshörning väger!) naturresurser för att tillverka EN laptop?
- på fabriken Foxconn i Kina som bland annat tillverkar iPhones försökte på bara några månader 12 arbetare ta livet av sig? Nu måste nyanställda skriva kontrakt på att de inte tänker försöka begå självmord...
- folk som jobbar i industrierna ofta får cancer av alla gifitga ämnen, och inte får ersättning från fabrikerna?
Jag är en sån som får konstiga frågor i huvet. På Peace & Love dök bland annat dessa frågor upp:
- Hur många meter staket gick det åt till att stängsla in festivalområdet, campingar och allt?
- Hur många bajamajor hyrdes in?
- Vem kom på den briljanta idén med en lugn camping (jag är evigt tacksam!)?
- Var det bara vårat utställningstält som lyckades blåsa bort och fastna i taggtråd?
Om någon har svaren får ni gärna höra av er!
Kram
Svengelskan
