Karros vardagstankar

Senast jag var sjuk på riktigt var strax efter nyår 2009. Då hade hela familjen handboll utom hundvakten (jag alltså, den enda icke-handbollsintresserade) dragit på handbollscup i Falun. Kvar var jag och tre hundar. Jag blev dundersjuk dagen efter att de åkt. Huvudvärk, halsont, hosta, nästäppa, rinnande ögon och konstant trötthet. Jag försökte intala mig att detta är vad folk med normal immunförsvar genomgår rätt ofta. Men likväl kände jag mig ynkligare än någonsin där jag satt och stirrade rakt ut i luften medan minstackars morbro fick komma över och gå ut med hundarna. Det var så synd om mig så.

Nu har det hänt igen, fast i lindrig upplaga. Bara halsont, lite hosta och halv nästäppa. Hade en mardrömsstart på natten. Fick sova en timme innan jag vaknade och inte kunde somna om för att jag hade så ont i halsen när jag svalde- vilket jag alltid gör innan jag somnar. Mellan tre och fyra låg jag och läste. Somnade. Kvart i sex ringer de från jobbet och undrar om jag kan komma in och jobba 07.00 p.g.a. sjukskrivning. Nope. Men eftersom hon senare gick till jobbet sjuk (alla tycks vara sjuka eller på semester) så lär jag släpa mig dit för 4,5 timmars jobb i morgon kväll. Och det som blev ett 13-timarsskift på söndag.

Därmed intensivkör jag på att knarka halstabletter. Dunderkuren verkar dock vara nyponsoppa! Vet att blåbärssoppa funkade bra på Kestin i England. Tror att jag blivit smittad av en boende, kanske är därför så många är sjuka. Ska köra på halstabletter och satsa på att i alla fall ha rösten kvar på jobbet.

OPERATION TILLFRISKNING- VERKSTÄLL! Den här gången delar jag ju i alla fall inte sovrum med tre hundar (som vägrade vara tysta om ingen sov hos dem på nedervåningen) som tror man vill kela så fort man hostar.