Karros vardagstankar

Dagen i korthet:

Antal larm på skolan som börjat tjuta: Två
Antal larm på skolan som jag satte igång: Ett
Antal gånger jag slagit mig på tummen: ca fem
Antal sidor kvar i boken: 140 :D
Antal dagar tills valpen kommer: Två
Antal dagar tills italienaren kommer: TRE

Mer omfattande:
Man behöver för det första inte bara tillstånd för att skjuta med pistol som smäller på scen. Man behöver en LICENS. Inte ens knallpulver får användas! Vad är det med det här landet ibland?

I morse var jag så vid skolan fem över halv tio eftersom jag ambitiöst nog bestämt mig för att vara i god tid. Efter en kvart hittade jag en som jobbar på Stadsteatern och skulle hjälpa till med ljusriggen, men han hade inte några nycklar han heller så där stod vi. Vid 10 satte vi scenografer igång med vårt stora projekt: scengolvet. De mattor som målades i torsdags skulle nu mätas och skäras och pusslas ihop och tejpas och tejpen målas över. Till slut hade vi vår rundade scenkant, men allt var inte ens klart innan jag gick. Det hela komplicerades lite när vi skulle mäta och byggnadsställningen (där danser och balkongscen kommer att vara) stod väldigt mycket i vägen. Men vi är inga mattläggare, det där är egentligen inte alls scenografernas jobb!

Jag gick vid ÅTTA... Innan dess hade jag också suttit i minst fyra timmar (med bara ett par enminutspauser för att gå och dricka) och så gott som oavbrutet slagit fast öljetter i et draperi. Tyget var säkert 14 meter långt och jag använde nästan alla öljetter- det fanns hundra. Jag hade vid avslutat hamrande knappt någon känsel i fingertopparna på det fingrar jag använt mest. Hoppas att publiken tittar på draperiet som hänger mot väggen och tänker att ah, där har minsann en tapper scenograf bankat fast öljetterna så fint, hon är nog en beundransvärd människa minsann...

Just det, man kan ju inte vara i skolan på helgen utan att sätta igång ett larm, eller hur? Jag skulle bara öppna nödutgången till gympasalen där vi var för att leta efter en stege som jag trodde låg där ute på gräsmattan. I samma ögonblick börjar det tjuta i hela gympasalen, alla håller för öronen och stirrar på mig. Varför är en nödutgång larmad när salen inte är det? Och hur larmar man av den när det inte fanns någon knappsats där man kan visa pluppen och trycka koden?
Henny satte också igång ett larm ;D Hon skulle hämta jackan i skåpet, men G-huset var ju larmat... Ylva ringde mig, jag ropade till Kajsa som sprang iväg och larmade av med sin plupp. Det funkade tydligen, det kom ingen vakt i alla fall. Sen började larmet i formsalen tjuta när det var där, men det var bara varningssignalen som kommer innan det riktiga larmet. Bara att larma av. Puh!

Vi hann inte klart i dag så jag ska dit i morgon igen, jag som hade glatt mig åt min lediga söndag... Mamma hade bladat rekalmen som tur var, så får jag hjälp så hinner jag dela ut den i tid även om jag kommer hem runt fem.
Nu ska jag försöka få mig lite sömn, vi ska börja 10 i morgon igen. Fast jag kanske kunde ta sovmorgon till 11, men kommer jag 10 kanske jag kan gå tidigare? Var tar min helg vägen?
Kommentera och lev livet, för livet är en musikal
/ Karolin