Gunde!
I lördags hade vi chokladföreningsmöte i teatersalen i skolan. Det är nog mitt favoritrum på hela skolan; högt i tak, draperier och en ridå (även om de förstnämnda är 20 år gamla och rivs sönder av tyngden från smuts och damm, nya är på väg och tur det för alla astmatiker!), rekvisita... Klättrade upp i den höga ställningen som nog är tänkt för att kunna nå upp till ljus och draperier, bara det att den står på hjul och är jättevinglig... Nu har jag i alla fall varit där uppe!
I övrigt snackade vi en massa skit och åt galet mycket choklad, det var jättemysigt. Vi skulle egentligen ha varit i IK:s uppehållsrum men larmpluppen funkade inte, som tur var fanns en teatertrea där (klockan två en lördagseftermiddag?) som hade plupp till A-huset och teatersalen och släppte in oss där. Jag undrar om någon såg i går att vi låst dörren med ett snöre och om chokladmoussen i papperskorgen (som nog kunde se ut som något annat) började lukta. Vi satt i teatersalen i ca 4,5 timmar innan vi glada och chokladmätta begav oss hemåt vid halv sju.
I söndags blev jag kär i Gunde. Gunde är en lite petit brabancon, en hundras som ser ut lite som en griffon. Nästa gång vi skaffar ny hund så måste det bara bli en sån. Han var så SÖT! Liten hund med underbett, intryckt nos och världens attityd, liten men ändå en riktig hund. Han bodde hos en inom handbollen ute i Långhundra och vi svängde förbi där på vägen till mormor där vi skulle fira fars dag, hon hade tydligen glömt någon sjal. Jag är störtkär i GUNDE. Bara namnet är ju bäst!
Jag har fått mitt körkortstillstånd! Bara att tuta och köra. Kan dock inte starta bilen ordentligt än... Blandade ihop gas och koppling, tre ton avgaser vrålar ut ur avgasröret och mamma vrålar SLÄPP GASEN! Dessutom är det snorhalt ute. Men nånstans börjar man väl...
I går skämdes nog minlärare lite grann över att hon missat mig när hon frågade efter guider till öppet hus. Hon lovade att jag stod överst på reservlistan och att de hämtar mig från teaterlektionen om de behöver mig i morgon och från mattestugan på torsdag om de saknar någon då. Kändes genast lite bättre, och hon var verkligen ledsen.
Och både i går och i dag har jag räknat jättebra på mattelektionerna! Det hjälpte att morra åt läraren för sen typ släppte det tror jag. Snart kanske jag rentav kommer ikapp.
Och herregud vad det känns som att folk gnäller. Över kyla, skolarbete, för lågt studiebidrag, för lite sömn... Sverige känns som ett enda stort gnällbälte och jag vill inte vara sån.
Förresten- anledningen till att förra inlägget hade "rese-wannabe" i titeln... Jag sitter så mycket och drömmer mig ut i världen. Jag har startat ett konot på mintur.se och tänkte skriva lite om Genève där och så. Jag vill vara volontär och göra saker utomlands som man kan när man är kalr med gymnasiet och har fyllt 18. Och jag har ca 320 dagar kvar som sjuttonåring och halva gymnasiet...
Nu ska jag göra något annat. Vad vet jag inte. Kanske till och med räkna lite matte?
Kommenteeera, mina vänner, kommenteeera!/
Karolin
I övrigt snackade vi en massa skit och åt galet mycket choklad, det var jättemysigt. Vi skulle egentligen ha varit i IK:s uppehållsrum men larmpluppen funkade inte, som tur var fanns en teatertrea där (klockan två en lördagseftermiddag?) som hade plupp till A-huset och teatersalen och släppte in oss där. Jag undrar om någon såg i går att vi låst dörren med ett snöre och om chokladmoussen i papperskorgen (som nog kunde se ut som något annat) började lukta. Vi satt i teatersalen i ca 4,5 timmar innan vi glada och chokladmätta begav oss hemåt vid halv sju.
I söndags blev jag kär i Gunde. Gunde är en lite petit brabancon, en hundras som ser ut lite som en griffon. Nästa gång vi skaffar ny hund så måste det bara bli en sån. Han var så SÖT! Liten hund med underbett, intryckt nos och världens attityd, liten men ändå en riktig hund. Han bodde hos en inom handbollen ute i Långhundra och vi svängde förbi där på vägen till mormor där vi skulle fira fars dag, hon hade tydligen glömt någon sjal. Jag är störtkär i GUNDE. Bara namnet är ju bäst!
Jag har fått mitt körkortstillstånd! Bara att tuta och köra. Kan dock inte starta bilen ordentligt än... Blandade ihop gas och koppling, tre ton avgaser vrålar ut ur avgasröret och mamma vrålar SLÄPP GASEN! Dessutom är det snorhalt ute. Men nånstans börjar man väl...
I går skämdes nog minlärare lite grann över att hon missat mig när hon frågade efter guider till öppet hus. Hon lovade att jag stod överst på reservlistan och att de hämtar mig från teaterlektionen om de behöver mig i morgon och från mattestugan på torsdag om de saknar någon då. Kändes genast lite bättre, och hon var verkligen ledsen.
Och både i går och i dag har jag räknat jättebra på mattelektionerna! Det hjälpte att morra åt läraren för sen typ släppte det tror jag. Snart kanske jag rentav kommer ikapp.
Och herregud vad det känns som att folk gnäller. Över kyla, skolarbete, för lågt studiebidrag, för lite sömn... Sverige känns som ett enda stort gnällbälte och jag vill inte vara sån.
Förresten- anledningen till att förra inlägget hade "rese-wannabe" i titeln... Jag sitter så mycket och drömmer mig ut i världen. Jag har startat ett konot på mintur.se och tänkte skriva lite om Genève där och så. Jag vill vara volontär och göra saker utomlands som man kan när man är kalr med gymnasiet och har fyllt 18. Och jag har ca 320 dagar kvar som sjuttonåring och halva gymnasiet...
Nu ska jag göra något annat. Vad vet jag inte. Kanske till och med räkna lite matte?
Kommenteeera, mina vänner, kommenteeera!/
Karolin
Kommentarer
Postat av: Drakman
Vart skulle du vara volontär någonstans?
Postat av: Karolin
Min dröm är väl lite att vara volontär inom kyrkan, helst i London. Annars att vara volontär rent allmänt, finns en organisation som heter IAL och anlitas av festivaler och dylikt internationellt, ett sätt att få se sig omkring.
Postat av: Drakman
Nice, låter trevligt de där.
Har aldrig tänkt på å vara volontär faktiskt. Har inte tyckt att det är något för mig. Men resa de ska jag tammetusan göra ändå!
Men London e en fin stad. Me
Trackback
