Karros vardagstankar

Sen jag kom hit i fredags har jag nog inte ångrat en sekund att jag åkte. Till skillnad från andra gånger man varit "ungdomsrepresentant" i ett sammanhang så kändes det verkligen att de vuxna var intresserade av att höra vad man tyckte och tog till sig det man sa. Inte för att de är döva annars, men man var liksom inte någon som vara där bara för syns skull utan man kände att man verkligen kunde påverka. De ville verkligen höra vad jag och de fyra-fem andra (fem om man räknar in vår handläggare för globala påverkansfrågor som jobbar på förbundskansliet och var med och arrangerade) trodde på för idéer för attengagera fler i globala och internationella frågor.

Och i fredags kväll var det en så fantastiskt inspirerande föreläsning! Det var Mogen, präst i Gunnersbyn mellan Haparanda och Jokkmokk där det kan vara upp till sex mil mellan husen, som talade om hur de gjort för att få sin församling att fungera. Jag liksom lyste framåt slutet för att det var så fantastiskt att höra om hur en rättvisemärkt hörna blev en världsbutik och insamlingsbössa vandrade från by till by... Honom gillar vi! 

Nu borde jag nog ta ett uppehåll i skrivandet och gå och packa ELLER hitta Ella och prata om ungefär när vi åker härifrån, för hem måste jag ju trots allt.
Krraam och heja Lotten och ni andra som kommenterar! *myyys!*/ Karolin