Karros vardagstankar

Det var kul i Örsa i helgen fast lite skumt. Man blir lite rolig när man sitter där klockan tre på morgonen och garvar åt att trädet utanför ser så kul ut... Somnade vid tjugo i fem i en soffa och diverse alarm samt Måns som slog på gitarren och SKREK väckte mig klockan nio ungefär. Nacken tog stryk men samtidigt var det lite mysigt... Resten av lördagen satt jag hemma och latade mig och på söndagen var det första riktiga sovmorgonen efter Italien. Jag tror att jag sov 13 timmar eller något... Gick upp för volleybollträning, fast det var bara jag, Alex, Arvid och Christofer (!) där så så värst mycket spel blev det kanske inte... På kvällen klockan sju var jag i kyrkan på diskussion och föredrag av biskop Shava från Zimbabwe (som jag också åt lunch med i torsdags) och åt av smörgåstårta som stått i prällens frys ett tag. Den gick att äta, men halvt frysta tomater är inte att rekommendera. Han tipsade mig om att en del av utbytena till Zimbabwe är tänkta som ungdomsubyte. Gissa vem som viftade på svansen och var överlycklig när han gav mig en kram och sa "hoppas att vi ses i Zimbabwe snart"?

I går fyllde kusin vitamin Jenny 17 år, så då var jag hemma hos dem :D Trevligt som alltid, nästa år fyller vi 18 båda två och Linda 20. Glöm att stan är säker då! Och i dag fyller Kristina år, och i morgon allra underbaraste sötaste Hultans artonårsdag! GRATTIS GUMMAN!
På nytt sitter jag och känner mig som att alla mina vänner växer ifrån mig. Känner asmånga 89or som snart tar studenten och hux flux så är de ute i världen och kvar blir jag. Det är inte att jag inte reser, men de blir ju klara minst ett år före mig med allting. Hur många kommer att kunna vara med på min 18-årsfest här hemma någonstans? Det är ju för sjutton (sjutton, haha) nästan ett år kvar tills jag blir myndig och minst halva gymnasiet innan jag tar studenten. Och visst, man ska inte ha så bråttom med allting men jag känner mig för gammal för att vara 17.
Och på söndag har min familj äntligen tid att fira min födelsedag ca en månad efteråt.

Nu har jag skrivit av mig lite åldersångest igen, dags för problem nr 2: skolan. Mattelektionerna är skitjobbiga, jag kommer ingen vart, gör fel hela tiden och bryter ihop minst en gång per lektion. Läraren fattar nog inte hur dåligt jag mår, och sen får han allting att låta så självklart som om vilken idiot som helst klarar parentesmultiplikationer och konjugatregeln i sömnen. Vad fan är det här? Och den här veckan har vi:

•  Engelska: 700 ords bokrecension- KLAR OCH INLÄMNAD
• Anatomisnack om ryggraden inför klassen- i morgon, hyfsat klart för min del
• Hyfsat stort projekt i Internationella Relationer om klädindustrin- har typ inte åstadkommit någonting, har tappat bort lappen om vad man egentligen ska göra på affischen, har inte tid att stanna med Maarit efter skolan mer än på torsdag och redovisningen måste hållas på fredag.

 Jag är så trött på så mycket just nu, och speciellt på det där IR-projektet. Det suger musten ur mig totalt. Och vi MÅSTE redovisa på fredag för annars får vi inget betyg på det. De andra grupperna är minst tre eller fyra och vi är två vilket innebär att jag var ensam i fredags när Maarit inte var där och inte läraren heller för den delen utan vi skulle jobba "självständigt". Känns som att jag inte har kontroll över någonting just nu. Längtar till helgen, med Rikshelg och lov. Tydligen ska hela klassen ha maskerad på lovet också, trevligt trevligt. Count me in om inte filmkvällen är då.

Underbat med folk som kommenterar, eller hur Christofer?
Pussar och kramar till alla, särskilt ni som kommenterar/ Karolin