Väntan
I går jobbade jag. Gick bra så länge jag fick sitta på varmt men sista två timmarna skulle alla sitta på kallt och då gick det åt pipsvängen. Syrran stack på cup i går och i morse åkte pappa ner till Göteborg för att titta på henne. Hon kommer tillbaka på söndag och jag tror att han kommer tillbaka på fredag. Mamma ha skjutsat brorsan till golfbanan för att få lite lugn här hemma och aktivera honom. Här hemma är nog lugnet före stormen. Och i kväll kommer kineserna.
22.30. Ungefär då väntas de komma till skolans cafeteria. Samma plats där vi för ett par månader sen väntade på italienarna. Men nu är allt så annorlunda. Jag har aldrig träffat Mandi eller haft kontakt med henne överhuvudtaget. Jag har hennes namn, vet vad hon har för kön och att hon är antingen mjölkallergiker eller laktosintolerant. Inget foto, vet ingenting om henne förutom att hon tillhör de här 30 bästa eleverna på deras skola och att hon är född antingen hösten -92 eller våren -93. Mamma och jag har köpt mjölkfritt margarin (både bordsmargarin, flytande margarin att steka i och bakmargarin), någon sorts ersättning för mjölk som man kan baka och laga mat med där mjölk annars skulle använts, mjölkfri glass och 100% vegetabilisk youghurt baserad på soja. Hoppas att hon tycker om åtminstone lite av det och att vi kan använda allt, det är ju helt mjölkfritt ifall hon skulle vara totalt allergisk mot mjölk. Jag är så sjukt nervös!
I utbytet med italienarna åkte vi först. Visst var jag nervös då också, men jag hade ändå mailat lite med Manlio trots hans bristfälliga engelska och jag är ganska van vid att resa utomlands utan mina föräldrar. Det har jag gjort sen jag var 12, sommaren 2003 då jag åkte till Skottland i två veckor med scouterna. Tre dagar i deras scoutlokal i Falkirk, en vecka på jamboree (stort internationellt scoutläger med typ 1000 pers) och fem dagar hos värdfamiljer i Falkirk. Då bodde jag också förvisso med en annan svensk tjej. Shit, det är snart 5 år sen. Det var dessutom mitt FÖRSTA scoutläger... Sen dess har jag varit i Taizé tre gånger, Tyskland, Schweiz och Italien med antingen kyrka eller skola. I Genève hade jag heller ingen aning om i vilken familj jag skulle hamna och ifall jag skulle vara ensam eller ha sällskap med någon. Jag har lärt mig lite att slappna av och hamna där jag hamnar, finna mig i situationer och anpassa mig. Och de är väl aldrig dåligt att kunna.
Mandi kanske aldrig varit utanför Tianjin. Hon kanske inte ens sovit över hos någon förut (det är rätt vanligt bland dessa elever!) och ännu mindre varit utomlands. Nu är hon 15 år (tror jag, hon kan ju vara ett undantag) och ska sitta typ 8 timmar i ett flygplan på väg till andra sidan jorden och bo hos mig som hon kanske inte vet någonting alls om. Hon sitter troligen på flyget redan. Sen ska hon bo hos mig, utan kompisar och kanske med knaggliga engelskakunskaper, med min knasiga familj och tre knäppa hundar. Tro fan att jag skulle vara skrämd från vettet om jag var hon!
Nu ska jag antingen städa lite mera (som mamma vill) eller hitta något kul att göra ( som JAG vill). Hare gött, och tack för tipsen om låglaktos/laktosfritt Ida!
/Kallolin? Kan kineser säga "r"?
22.30. Ungefär då väntas de komma till skolans cafeteria. Samma plats där vi för ett par månader sen väntade på italienarna. Men nu är allt så annorlunda. Jag har aldrig träffat Mandi eller haft kontakt med henne överhuvudtaget. Jag har hennes namn, vet vad hon har för kön och att hon är antingen mjölkallergiker eller laktosintolerant. Inget foto, vet ingenting om henne förutom att hon tillhör de här 30 bästa eleverna på deras skola och att hon är född antingen hösten -92 eller våren -93. Mamma och jag har köpt mjölkfritt margarin (både bordsmargarin, flytande margarin att steka i och bakmargarin), någon sorts ersättning för mjölk som man kan baka och laga mat med där mjölk annars skulle använts, mjölkfri glass och 100% vegetabilisk youghurt baserad på soja. Hoppas att hon tycker om åtminstone lite av det och att vi kan använda allt, det är ju helt mjölkfritt ifall hon skulle vara totalt allergisk mot mjölk. Jag är så sjukt nervös!
I utbytet med italienarna åkte vi först. Visst var jag nervös då också, men jag hade ändå mailat lite med Manlio trots hans bristfälliga engelska och jag är ganska van vid att resa utomlands utan mina föräldrar. Det har jag gjort sen jag var 12, sommaren 2003 då jag åkte till Skottland i två veckor med scouterna. Tre dagar i deras scoutlokal i Falkirk, en vecka på jamboree (stort internationellt scoutläger med typ 1000 pers) och fem dagar hos värdfamiljer i Falkirk. Då bodde jag också förvisso med en annan svensk tjej. Shit, det är snart 5 år sen. Det var dessutom mitt FÖRSTA scoutläger... Sen dess har jag varit i Taizé tre gånger, Tyskland, Schweiz och Italien med antingen kyrka eller skola. I Genève hade jag heller ingen aning om i vilken familj jag skulle hamna och ifall jag skulle vara ensam eller ha sällskap med någon. Jag har lärt mig lite att slappna av och hamna där jag hamnar, finna mig i situationer och anpassa mig. Och de är väl aldrig dåligt att kunna.
Mandi kanske aldrig varit utanför Tianjin. Hon kanske inte ens sovit över hos någon förut (det är rätt vanligt bland dessa elever!) och ännu mindre varit utomlands. Nu är hon 15 år (tror jag, hon kan ju vara ett undantag) och ska sitta typ 8 timmar i ett flygplan på väg till andra sidan jorden och bo hos mig som hon kanske inte vet någonting alls om. Hon sitter troligen på flyget redan. Sen ska hon bo hos mig, utan kompisar och kanske med knaggliga engelskakunskaper, med min knasiga familj och tre knäppa hundar. Tro fan att jag skulle vara skrämd från vettet om jag var hon!
Nu ska jag antingen städa lite mera (som mamma vill) eller hitta något kul att göra ( som JAG vill). Hare gött, och tack för tipsen om låglaktos/laktosfritt Ida!
/Kallolin? Kan kineser säga "r"?
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Hej Karolin!
Vill bara säga att det är kul att du har en blogg. Har inte hunnit läsa så mycket ännu men jag kommer kolla sidan då och då.
Postat av: Singoalla Tiroler
Lejlejlej! Jag fick ditt brev! Det var jattekul, tack! Jag ska svara sa snart jag kan. Men jag gissar att du anda har kinesoverdos hahaha! I alla fall, hoppas att allt ar bra och att det funkar med kinesen. Forklara for henne hur man star i ko! Det uppskattas av oss som ar har! Ta hand om dig och lycka till. Kram!
Trackback
