Karros vardagstankar

Gud, vad jag har saknat att skriva här! En månad utan bloggande! Det var inte meningen, men med Etiopienresa och allt så blev det så. Min underbara Singi följde med mig ner och vi hade en fantastisk vecka. Över 660 bilder kom jag hem med på min nya älskade kamera och tusen gånger fler intryck. Jag ska inte ens börja skriva om det nu, för då blir jag kvar här hela förmiddagen och det hade jag inte tänkt mig. Det får komma portionsvis lite senare!

I helgen var det 27-timmars! Team "Don't do dope, do dop", Bälinges tolkning av årstemat "Med dopet som grund"... Jag lyckades hålla mig vaken hela lägret med resultatet att skumma bilder började segla förbi mina ögon efter sådär 30 timmar utan sömn... Skulle jag SOVA på ett 27-timmars? Temat på maskeraden var superhjältar och jag lufsade omkring utklädd till självaste tomtefar- om inte han är en superhjälte så vet jag inte vem som är det. Så där gick jag omkring och blev poppis delvis genom att jag delade ut pepparkakor och skumtomtar... Jouni, årets inspiratör, var så himla bra. Han pratade om sina år av drogmissbruk, fängelse och sedan alkoholism. Han var verkligen bra! Och alla funkisar fick hans skiva, gissa vem som ska mysa med lite varm choklad någon dag och lyssna på den...

På bussen hem lyckades jag få låna bussens slaf där busschaufförerna brukar sova om de behöver :D Så där inne låg jag och trynade ett par timmar på vägen från Undersvik till Uppsala... Det måste jag göra om ifall jag blir förpassad till stiftsbussen fler gånger! Lite klaustrofobiskt var det i den där luckan och aningen likt en gravkista skulle kanske vissa säga, särskilt varmt var det inte heller men för mig var det skönt... Sen bankade någon hysteriskt på luckan när vi var framme i Uppsala och det var dags att kliva av. Efter lite snurrande på stadens bussar i snöstormen kom jag fram till Gottsunda och kusinens 19-årskalas med släkten. Jag var helt slut...

Min mobil är död! Efter nästan ett och ett halvt års förhållande verkar den nu ha dragit sina sista elektroniska andetag och somnat in för gott. Igår när jag kom hem lyckades jag nämligen på något sätt tappa den i snön utanför garaget, och där fick den ligga några timmar innan jag märkte att den var borta. Vid tiotiden hittade pappa den och då var båda displayerna helt förstörda i olika färger, jag undrar om någon kört över den eller trampat på den också för den såg lite krossad ut.
Min älskade telefon! Jag har fått låna syrrans mobil så länge, söta syster. Så mitt kort finns i den nu så att jag ska ha en mobil för jag behöver verkligen en som jag far omkring. Jag är ju så uppbokad hela tiden och behöver kunna ha telefonkontakt med dem hemma och också kunna läsa sms som skickas av tex. de andra i Diskus. Alla mina telefonnummer fanns ju på kortet, men nu är hela min kalender borta... Alla möten, alla prov och deadlines, alla läger och födelsedagar är puts väck om de inte står i familjens kalender och där står inte mycket. Jag vet att jag har sagt flera gånger att mitt liv skulle bli rätt mycket kaos om något hände min mobil och nu har det hänt. Bäst att jag räddar allt det viktigaste från stationära datorn hemma innan också alla bilder från mina resor försvinner. Då skulle jag storböla! Nu måste jag köpa en ny mobil också, jag har pengar men de skulle jag ju spara till Kina eller köpa julklappar för. Jobbig oväntad utgift!

Sa jag att det var snöstorm igår? Då ljög jag nog, för vad ska man då kalla det som är ute nu? Snön bara yr, all trafik är försenad och folk är insnöade. Seriöst, en del kunde inte ens ta sig till skolan för att de var insnöade. Och jag har inte ens börjat en, jag tog bussen som skulle vara här halv nio för att titta på teatertreornas teatersportsföreställning vid nio, men den var såklart inställd. Blä!
/K