Illamående spänning blandat med stress.

Det duggar inte så tätt just nu, men det är väl delvis för att laptopen hemma får spel hela tiden så att man måste starta den i felsäkert läge (=inget internet) och att den gamla datorn är , ursäkta uttrycket, föga attraktiv att sitta vid. Den vill nog ha en ny hårddisk... Och så delvis för att jag antingen är borta eller för upptagen för att kunna sitta ner utan en skolbok i knät. Känns så i alla fall... Men nu måste jag få blogga av mig lite!

Just nu mår jag illa av spänning. Jag var med i en tävling som tidningen Piraja har där man kunde vinna en resa tillsammans med Piraja och Rädda Barnen till Etiopien. Man skulle svara på några frågor och sen skriva en motivering till varför man skulle få åka - och idag fick jag ett mail där det stod att jag var en av finalisterna! De ville ha mitt mobilnummer och jag kissar nästan på mig av spänning. Resan är redan 3-12 november men sista tävlingsdatum (enligt hemsidan) är på söndag. Himmel, tänk om jag måste överleva till dess utan att veta någonting? Det värsta är att vi har nationella prov i svenska B de veckorna, men i helvete heller att jag tänker låta dem stoppa mig! Det borde väl gå att ordna? Annars får jag väl få IG i svenska då, svenska B är inget kärnämne och jag har inga IG:n hittills PLUS att jag läser för mycket poäng i alla fall. Men hjälp, tänk om jag faktiskt VINNER? Herregud! Jag skulle dö av chock!

Annars är mitt liv inne i en hektisk period. Jag stressar dubbelt så mycket som jag brukar och det är nog verkligen inte nyttigt men jag vet inte hur jag skulle klara mig annars. I helgen var jag på den där Internationella forumhelgen i Uppsala, med "Zimbabwe och mänskliga rättigheter" som forum. Forumet leddes medstadels av Kupakwashe som är från Zimbabwe och kom hit för bara ca 6 veckor sen. Han är präst och underbar, har en svensk fru och tre söta små barn som jag lekte väldigt mycket med under lördagen och söndagen. De var 4, 2 och sju månader, så Sissela som bara var sju månader var med sin mamma Angelika medan Elias och Khoulani var med mig. Underbara ungar! Jag börjar få känsla för det här med Afrika som kontinent... Den är så intressant!

Nu måste jag nog pallra mig iväg till naturkunskapen och sen bege mig mot stationen, ska till Valbo på lokalavdelningsbesök ikväll tillsammans med Line :) Och om mobilen ringer med okänt nummer nu så får jag hjärtslag, tänk om det är från Piraja...
/ Magsår?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0