Jag blir crazy av löv...

I fredags ringde en tjej från Rädda Barnen för att prata med mig om tävlingen och vad som händer om jag vinner. Frågade lite om mig och så. Hon skulle höra av sig idag och tala om ifall jag vann eller inte. Jag kommer att bli så jäkla lycklig om jag vinner men så jävla besviken om jag inte gör det. Jag borde bara vänta utan att förvänta mig att vinna men samtidigt vara beredd på det, men det funkar inte. Jag vill ju så gärna vinna! Det skulle nog vara mitt livs vinst. Jag borde vara nöjd med att ha kommit så här långt, men samtidigt... Förstår ni?

Jag har ont i ryggen och axlarna, träningsvärk från igår. Var hos mormor och morfar tillsammans med familjen, kusiner, moster och morbror för att kratta LÖV. Mormor och morfars tomt är ganska stor och det står mycket träd omkring och på den. Det tog säkert 3 timmar att kratta hela gräsmattan och blåsa av grusplanen med inlånad lövblås, och då var vi ändå minst 6-7 pers som jobbade. Mycket av löven la vi av tradition i en stor hög som sedan vi barn under 20 (Linda vägrade) slängde oss i. Jag tänkte att vi skulle ta kort, men tydligen har hundfan Core tuggat sönder syrrans kamera (tidigare i veckan rök även mammas mobil)! Om beskedet idag blir positivt så tänkte vi att jag kunde ta från mitt sparkonto och köpa en ny kamera att ha med mig i Etiopien...
Vi högg ved också, Jenny och jag hade teamwork ;D Det är svårare än man tror att hugga ved (och hantera en lövblås med för den delen!), men med mig vid yxan och henne vid släggan gick det fastän långsamt. Och så grillade vi korv och åt middag innan vi åkte hem, trötta men nöjda. Det är så himla kul att jobba i lag sådär och samtidigt hjälpa till!

Natten till igår sov jag "bara" sex timmar. Firade ju Carros 18-årsdag :) Vi åt massa god mat och efterrätt och hade kul. Jag gav henne en bok med "Barns tankar om kärlek", hon tycker ju också om barn (hon går ju till och med Barn och fritid) och barn är så gulligt kloka. Jag hade i alla fall kul och det tror jag att alla hade... Hoppas det i alla fall! Sen fick jag sova hos Carro, väldigt snällt eftersom klockan var 3 på natten... Så min familj fick hämta mig där i stället efter min improviserade övernattning så att vi kunde komma ut till mormor. Jag var inte så trött som jag befarat...

Nu ska jag äta lunch och vänta på att telefonen ska ringa. Fatta vilken hjärtattack jag kommer att få när de väl ringer!
/Karro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0