Långkörartisdag nr 1.

Idag började jag med mina långkörartisdagar. Börja skolan halv nio och sluta sex. Efteråt ångade jag iväg mot tåget för att sitta i en halvtimme och vänta på Cornelia. Jag var där halv sju och vi skulle ses sju. Fem över sju ringde jag. Min lilla Curre hade somnat när hon kom hem från praktikplatsen och vaknade när jag ringde! Hon fixade i alla fall skjuts så att vi hann i tid till vattengympan. Japp, vi ska bli vältränade och snygga. SÅ sant! Ok, snygga är vi redan, men det där med vältränade är nog en annan femma.
Men vattengympa är kul. Man sänker medelåldern i bassängen, vet att alla andra ser minst lika dumma ut där de flyter omkring och instruktören ser ut som en säl/pingvin när de ska visa rörelserna på land. Man har noll komplex för sitt utseende ( vem i HELVETE tycker om att titta upp från löpbandets display och se ett högrött svettigt monster titta tillbaka?), slipper känna att man svettas och avlastar leder och så vidare. Det är rätt svårt att göra ryckiga rörelser där jag annars skulle ha sträckt mig och de överflödiga hekton (okej då, kilon) jag har känns inte ens. Eureka!

Matte kan göra mig tokig. I söndags satt jag sju timmar för att lyckas med två sidor och hade ändå frågetecken kvar på flera ställen. Men i dag när jag efter genomgången bara gick fram och satte mig bredvid matteläraren och bad henne hjälpa mig så klarnade det! När jag ser logiken och poängen så känns det bara...wow. Och den här läraren verkar helt fantastisk än så länge. Hon tog sig tid att förklara, såg till att jag hängde med (och förstod, sjung lovsång!) och sa att jag kunde kolla hennes schema och komma förbi någon gång om vi har hål samtidigt ifall jag fastnar. Halkar jag efter blir det så himla jobbigt! Men det här med algebra brukar vara min melodi. När jag fattar.

Jag längtar så himla mycket  efter att  flytta hemifrån. Inreda, sätta upp saker på väggarna och köpa egen mat. Visst kan jag köpa egen mat när jag bor här hemma också, men i motsats till vad mina familjemedlemmar tycks tro ibland har jag inte riktigt den ekonomin. Om de äter upp min frukt och dricker upp min rättvisemärkta O'boy kan jag snart inte köpa det längre. Tänk den dag då jag kan köpa in den mat jag vill äta och se till att mina köksskåp är fria från kakor (det är rätt jobbigt när de bara står där)!
Nu måste jag gå och lägga mig så att mamma kan sova. De vaknar tydligen jämt när jag ska gå och lägga mig och de har inte 4 sovmorgnar i veckan som undertecknad.
Sov sött
/Karolin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0