Karros vardagstankar

Diskus är verkligen roligt att jobba med. Oftast i alla fall. I helgen mådde jag lite upp och ner men mest var det kul. Just nu vill jag ha en bärbar dator... Det hade varit lättare med budgeten då... Mycket siffror var det, men jag tror att till och med jag fattade till slut! Jag är dessutom numera Diskus representant i Internationella kommitén och i Utbildningsutskottet, än vågar jag inte vara sammankallande i det sistnämnda så det får vi lösa sen.

I förrgår fyllde jag sjutton :D Fick en födelsedags-rulltårta och glassbåtar av Diskus ("Spar-Arne" i Hofors hade ingen vanlig tårta) ;-) Det var gott! Fick världens gulligaste kort av några Hoforsare efter gudstjänsten, juniorer är bara för söta!
Sen åkte vi hem. När jag skulle ner genom järnvägstunneln stod ett gäng ungar där och körde stryp-leken, ni vet när de tar stryptag på varandra tills de svimmar. Jag sprang chockad upp och inväntade pappa och bad honom gå ner och kolla om det var det de gjorde och han hutade åt dem... Jag barar bröt samman ett tag över vad grupptryck kan få ungar att göra. Lekar har spårat ur förr! 

Förresten, min sångaudition i onsdags gick verkligen inte bra, jag gjorde bort mig totalt. Hejdå stora sångrollen! Håller hoppet uppe om en bra talroll i stället, och att de inte hatade hur jag dansade försökte hålla reda på mina fötter... Det värsta är att jag hörde i morse att vi inte får reda på vem som fått en roll förrän om TRE VECKOR. Klarar jag verkligen av det här?

Och sen i söndags kväll dök två av mina fantastiska vänner upp- Miisen och Linda! Miis ringde ett par timmar innan och jag hade nästan börjat tro att hon inte skulle komma innan hon och Linda dök upp mitt när jag satt och åt souvlaki och sjöng en sång och gav mig en blomma och äppelpaj med vaniljsås :D Ni är mina änglar och jag älskar er så himla himla mycket! Och Cecilia med även om du var sjuk din stackare :( Sen sjöng vi lite singstar (jag fick ett i födelsedagspresent av min familj!) och det lät nog inte riktigt klokt men det var så jäkla kul... Fast först snackade vi ju lite skit såklart, vad vore livet utan det :) Och vad vore livet utan alla mina älskade vänner?! Jag kan inte tacka er tillräckligt för att ni alltid finns där för mig och jag älskar er allihopa! Och tack till Miis och Linda för att ni förgyllde kvällen på min sjuttonde födelsedag :D Näst år får ni gå med mig på krogen, Linda om du är i Frankrike då så får du baske mig komma hem... ;D

Kyssar till er alla och fortsätt kommentera!
Kram/ Karolin