Operation tillfriskning!
Nu har det hänt igen, fast i lindrig upplaga. Bara halsont, lite hosta och halv nästäppa. Hade en mardrömsstart på natten. Fick sova en timme innan jag vaknade och inte kunde somna om för att jag hade så ont i halsen när jag svalde- vilket jag alltid gör innan jag somnar. Mellan tre och fyra låg jag och läste. Somnade. Kvart i sex ringer de från jobbet och undrar om jag kan komma in och jobba 07.00 p.g.a. sjukskrivning. Nope. Men eftersom hon senare gick till jobbet sjuk (alla tycks vara sjuka eller på semester) så lär jag släpa mig dit för 4,5 timmars jobb i morgon kväll. Och det som blev ett 13-timarsskift på söndag.
Därmed intensivkör jag på att knarka halstabletter. Dunderkuren verkar dock vara nyponsoppa! Vet att blåbärssoppa funkade bra på Kestin i England. Tror att jag blivit smittad av en boende, kanske är därför så många är sjuka. Ska köra på halstabletter och satsa på att i alla fall ha rösten kvar på jobbet.
OPERATION TILLFRISKNING- VERKSTÄLL! Den här gången delar jag ju i alla fall inte sovrum med tre hundar (som vägrade vara tysta om ingen sov hos dem på nedervåningen) som tror man vill kela så fort man hostar.
Dags att spola kröken?
Seriöst, jag vet folk som muckat gräl med en sten (= blodiga knytnävar), hoppat över stängsel, hamnat i fyllecell och fått körkortstillståndet uppskjutet och brutit ryggen (=förlamad resten av livet) på fyllan. Är det verkligen värt det? Är det värt de 100 miljarder alkoholen kostar samhället varje år? Det är långt mer än den drar in i skatt och dylikt. Tänk så mycket bättre de pengarna kunnat läggas på. om inte bättre sjukvård, miljöprojekt, skola eller kollektivtrafik så hade den kunna rädda livet på miljontals svältande i världen.
Jag tror jag tar och spolar kröken och blir nykterist. Det här är ju för tusan inte klokt någonstans.
Rullstolsbiten
I morse när jag skulle till stan med mina flickor A och U antingen grät änglarna eller så kissade de döda på oss- eller så regnade det helt enkelt. Rejält. Så det blev till att gå omkring i Uppsala med jeans som kändes som blöta korvskinn. Vi försökte hoppa över när vi kom till stora och täckande vattenpölar, men man är ju inte Carolina Klüft precis så det gick väl sådär. Vi åt gudomlig Thaimat (tack A!) och shoppade- var rätt nöjd med att bara köpa ett par strumpor. Kände mig duktig! Jag är nog lite väl befläckad av konsumtionssamhället...
Konsten att vara miljövän
Ibland är det inte lätt att vara miljövän. Igår när jag skulle från sjukgymnasten (jag har TRÄNINGSVÄRK) var det en desperat känsla som grep mig vid cykelstället.
Vad jag hade:
Vad som stod bredvid:
Förstår ni hur jag menar?
/Cyklist
Karro på linjen
Jag har gjort en insats för idrottsklubben! De skulle aldrig vilja ha mig på planen, vållande till kroppsskada är ju trots allt inte så kul att bli åtalad för. Inte skyddande av brottsling heller om de nu försäker påstå att det var en tackling. Nä, min käre brors lag är planansvariga den här veckan. Det innebär att stora A-planen och den mindre B-planen skulle klippas och kritas. Tänkte att stackars mamma inte skulle behöva göra allt själv. Karro till undsättning!
Åkgräsklipparen visade sig vara ett tons plåtmonster med saxar som käftar. Jag stirrade min fiende i vitögat, den kunde gott vara illustration i en läskig barnbok. Dessutom skulle vi haka på en hemsk liten plogliknande grej som skulle "fluffa upp gräsmattan" efter en. Tre massiva vattendunkar på för att tynga med den. Mamma körde ut den och visade hur man skulle göra. Verkade väl inte så illa. Tills jag skulle börja köra.
Rakt verkade inte vara ett alternativ, hur jag än styrde så blev det antingen höger eller vänster. Så där satt jag som ett hallon på en monstertruck eller nåt. Tro mig, även jag ser liten ut på en sådan tingest. När man skulle svänga runt blev det alltid för snävt eftersom den fantastiska fluffmanicken svängde för tvärt. Jag försökte titta på renen som fanns på ratten och med hjälp av den försöka bestämma hur ratten skulle vara för att köra rakt. Började snart titta på styraxeln i stället. Saknade att ha en tuta att leka med. Varje gång jag tittade tillbaka och såg mina slalomspår blev jag lite deprimerad.
Jag på gräsklipparen med kritmaskinen bredvid:
14:20- Vi har fått ut gräsklipparen och börjar klippa.
15:20 Vi ger upp och byter plats: upp med mamma på gräsklipparen och jag tog över kritningsmaskinen (betydligt lättare att styra, bara att trycka på en knapp och försöka göra raka linjer).
15:40- Kritmaskinen hostar och bubblar färg istället för att spraya. Inte bra.
15:50- Det visade sig att färgen var slut i kritmaskinen rulla iväg och blanda ny.
16:40- Färgen slut i kritmaskinen igen. Mamma nästan helt klar med klippningen. Karro inte alls klar med kritningen.
16:50- Iväg med fantastiska kritmaskinen igen efter att ha blandat ny färg. Vi började få kläm på det.
17:27- Vi åker utpumpade hem och kollapsar.
I can mooove!
När jag fick förslaget att jobba med psykiska funktionshinder som Downs Syndrom, autism och så vidare undrade jag om de blivit knäppa eller missförstått allt. Jag tänkte väl mest att den som trodde att jag kunde klara det jobbet inte var helt hundra i kapsylen. Visst, jag bryr mig om folk, men ändå? Jag åkte på mitt volontärår i England och kom fram till at jag kunde det, och sen jag kom hem har jag då och då timvikarierat på ett boende här hemma. Det är minst sagt spännande!
Pillertrillarens bekännelser
När jag var i Kina med skolan bodde vi en vecka i familjer i storstaden Tianjin. Mamman i familjen hade tandvärk (eller snarare ont i halva underkäken) och led något fruktansvärt. Men kinesisk medicin är annorlunda än vår. En tjock, brun sörja skulle hon dricka, var något örtgojs som jag förstod det rätt. Smakade det som det luktade skulle jag nog hellre gjort som Lina i Emil i Lönneberga: Gått till Smed-Pelle och få den utdragen med tång. Förutom örtgeggan skulle hon även dricka örtte med någon sorts blommor i. Västerländsk medicin finns i Kina med men många tror inte på den. Mamman sa:
"Era mediciner dödar bara smärtan, men det är en genväg. Jag måste härda ut och dricka mina mediciner i kanske tre månader eller så."
Jag var chockad. I hennes tillstånd där hon hade så ont varje gång hon åt... Jag har haft tandvärk en gång och gick på ibuprofen i över en vecka i väntan på att vi skulle lyckas fixa en engelska tandläkare som ville behandla mig inom motsvarande landstingsvård. Aldrig i livet att jag skulle ha skippat tabletterna. Den kinesiska mamman imponerar mig.
Förutom att jag upptäckt att man kan dricka varmvatten som det är, att riktig kinamat från den regionen är bäst, att friterade skorpioner smakar pommes frites och att västerlänngar är exotiska så har jag kanske inte så mycket kines i mig. I alla fall inte om valet står mellan att dricka något som ser ut som toalettinnehåll eller svälja mina älskade värktabletter. Leve piller!
/Pillertrillare
Tv-spelsskapande är min nya grej
Kundvagnen var min vän på söndagen då jag frivilligt kryssade runt med allas fynd eftersom det var min väskas fel att den inte borde lämnas. Hade alltid något att hålla mig i. Tycker man skulle kunna göra ett tv-spel av Ullared. Tryck på X för att ropa på dina vänner (varenda gång någon kom bort skrek vi andra "Säg ho ha Knivstabo, säg ho, ha Knivstabo!" tills denne generat kom tillbaka). Styr kundvagnen med höger spak. När du kört in i tre andra vagnar förlorar du ett liv, blir hungrigare och tålamodsmätaren sjunker. Tryck på triangel för att säga "ursäkta" åt de tre senast personerna du körde på. Tryck på cirkel för att ta snabbaste vägen till cafeterian. Möjligheterna är oändliga. Spelföretag: varsågoda. Jag kan nöja mig med 10% av vinsten.
Seriöst, att köra kundvagn på Ullared är inte lätt. Det är så mycket folk överallt. Några gånger kanske vi lyckades komma med i bild i tv-serien när kamerakillen med doftgran på kameran knölade sig förbi. Provrummen var en upplevelse. Minst 50 provrum, du får laminerat papper med streckkoder och rumsnummer på (streckkoderna visar hur många plagg du haft med dig). Efter provande kan du skicka ner oönskade plag i ett räcke där de sen åker lift till hittills okänd destination. Jag säger bara wow. Gjorde plötligt inget att jag inte gillade byxorna!
Ryggen fortfarande paj men huvudet fungerar någorlunda. Borde seriöst börja använda kalender snart innan allt är ihopmixat i huvet igen. Nu drar vi igång!
/Ny rygg köpes
Frankrikes sandigaste rappare är hemma
En ukrainsk pojkvän har satt guldkant på min vecka i Taizé. Inte min pojkvän, där är det fortfarande intet nytt. Men vi 9 tjejer från vår grupp delade rum med tre tjejer från ukrainska (vilkas engelska var så gott som obefintlig). En av dessa hade en pjkvän som tycktes oändligt fäst vid att komma in utan att knacka. Efter en episod då Emelie höll fast dörren började han knacka men rev upp dörren oavsett ifall han fick svar eller inte. Han fick ett hedersomnämnande i min improviserade Taizérapp:
Rummen de är fyllda med ukrainska pojkvänner
Vi avskyr att ha folk i rummet som vi inte känner
När X går på gudstjänst går hon ej dit för att dyrka
hon spanar efter killar över hela våran kyrka
Vill du känna hur jag luktar?-nej, jag trodde inte det!
Spelar ingen roll hur ofta man än duschar i Taizé
Bra va? Borde jag fortsätta? Jag tror jag hittat min karriär.
Annars har vi haft en bra vecka i Taizé. Jag fick den exotiska upplevelsen att ta en snabbtur genom en fransk läkarmottagning för att få penicillin till min halsinfektion- som ironiskt nog inte gjorde så ont.
Jobbade under veckan som "animator" i familjebyn- lekte med alla 3-5 åriga barn. Fick veva upp min franska som inte motionerats på över ett år för att kommunicera med åtminstone de franska barnen. De förstod mig, men jag förstod knappt hälften av vad de sa! Härligt att språk inte alltid är allt. De älskade mig så länge jag lydigt var fånge i sandlådan. Händerna "bakbundna", fötterna nedgrävda i sanden och "ätandes" förgiftade sandkakor som dödade mig ca 20 gånger per dag. Förnedring existerar knappt när det rör sig om fyraåringar. Och nu tror jag att jag fått ur all sand ur öronen.
Franska kramar
Sandkvinnan
Återupplivning!
Hej världen!
Efter över ett år tänkte jag nu återuppliva denna blogg. Några har säkert följt min resedagbok under mina månader i England. Japp, Karro har varit ute i världen och blivit vis (eller inte). Det som inte dödar härdar och det har ändå varit ett bra år. Kulturkrockar är faktiskt rätt intressanta!
Tyckte du att England och Sverige var lika? Jag med. Lärde mig den hårda vägen hur fel jag hade. I alla fall de jag mötte var konservativa, nationalistiska, väldigt kritiska till omvärlden och ovetande om vad man normalt klassar som en måltid. I helvetet är britterna kockar, brukar man ju säga... Men de har faktiskt en matkultur utanför fish and chips, även om det kan tyckas svårupptäckt.
Har insett hur mycket ett land kan förändras på 10 månader. Bara det att jag fick hjärnsläpp när jag såg en skylt med "apoteksgrupperna" på. Just ja, någon sa ju något om att apoteken är fria nu. Tydligen missade jag en bröllopshysteri utan dess like vilket jag faktiskt kan vara lite besviken över nu, mest för att jag ville kunna gagga för barnbarnen om att jag mindes prinsessbröllopet. Två av mina vänner förlovade sig, en av dem fick dessutom barn. Hur vågar saker bara gå och förändras för att jag sticker?
Allt detta tycker jag är lite fräckt. Lämnar jag en plats ska den frysa i samma skick tills jag kommer tillbaka. Framför allt ska man inte få syn på de som jag fortfarande känner är småbarn körandes i en bil på byn- SJÄLVA! Med körkort! Brukar hinna tänka att de snott bilen innan jag kommer på att det finns folk födda -92 som fyllt 18. Och att jag ska fylla 20. Ålderskris!
Har varit på Peace and Love också! Stod i tält och pratade om IT-industrin som tillverkar våra mobiler och sånt. Visste du att...
- en del som tillverkar elektronik bara tjänar 4 kronor i timen, medan en flaska duschtvål kostar 17 kr?
- det går åt 1,8 ton (lika mycket som en noshörning väger!) naturresurser för att tillverka EN laptop?
- på fabriken Foxconn i Kina som bland annat tillverkar iPhones försökte på bara några månader 12 arbetare ta livet av sig? Nu måste nyanställda skriva kontrakt på att de inte tänker försöka begå självmord...
- folk som jobbar i industrierna ofta får cancer av alla gifitga ämnen, och inte får ersättning från fabrikerna?
Jag är en sån som får konstiga frågor i huvet. På Peace & Love dök bland annat dessa frågor upp:
- Hur många meter staket gick det åt till att stängsla in festivalområdet, campingar och allt?
- Hur många bajamajor hyrdes in?
- Vem kom på den briljanta idén med en lugn camping (jag är evigt tacksam!)?
- Var det bara vårat utställningstält som lyckades blåsa bort och fastna i taggtråd?
Om någon har svaren får ni gärna höra av er!
Kram
Svengelskan
Karro har en framtid, typ!
Jag har typ en framtid nu i alla fall! Jag har blivit erbjuden en volontärplats i Storbritannien som jag har tackat ja till. Jag ska jobba på ett gruppboende för folk med Downs syndrom, Aspbergers, Autism och Prader-Willis syndrom. Det ligger i en yttepytteliten by på den engelska landsbygden, ungefär mellan Nottingham och Leicester. Jag ska vara social med de boende och hjälpa dem att klara av sin vardag. Jag tror att jag kommer lära mig massor! Pratade i telefon med en som jobbar där ikväll och det verkar helt underbart, precis som tjejen jag pratade med. Hon kom själv dit som volontär och blev kvar för att hon trivdes så bra. Jag får eget rum med badrum och, verkar det som, ett eget litet kök (som jag kanske får dela med någon). Jag är GLAD!
Mer någon anna gång, dags för mys med familjen.
/Karolin
Man ar i Kina!
"Den ljusnande framtid är vår"?
Jag vet inte. Jag får inte snöa in mig på Polen och låta allt hänga på det. Jag vill verkligen ut på det här året! Men jag vill lära mig ett hyfsat stort språk, ha roligt och få erfarenheter. Lära känna ett nytt land ordentligt. Vad har du för fördomar om Tjeckien, Karolin?
Fastan börjar idag och Karro HAR skrivit fastelöften som ska hålla åtminstone till Kina. Mer om dem senare.
/Sjung om studentens lyckliga dar....
Livstecken
Det är verkligen någon sorts förbannelse som vilar över den elektriska apparatur som kommer innanför vårt hus väggar. Här är några av de grejer som inte funkar eller bara är allmänt dysfunktionella:
- Båda de bärbara datorerna
- Den här datorn (efter 6-7 år vill den gå i pension)
- Playstation-2 konsollen.
- Klippmaskinen (som jag klipper pappa med)
- Fjärrkontrollen (vi fattar inte hur vi ska installera om kanalerna)
- Tvättmaskinen (har varit trasigt flera år. Kan ej centrifugera)
- Lampan i kylskåpet
- Lampan över diskbänken (ingen fattar vad som är fel med den)
- Vägglampan i hallen (varför tar vi inte helt enkelt ner den?)
Torktumlaren har aldrig funkat. Vi fick den när morbror ed familj flyttade. Någon skruv saknas, ingen har orkat ta reda på var man skaffar en. Vi borde väl slänga ut hela maskineriet, den tar en himla plats...
Men jag ser ljuset i tunneln! I eftermiddag ska vi förhoppningsvis köpa en ny stationär dator. Hör ni inte änglakören på avstånd? Kanske vi äntligen får en dator igen med fungerande cd-rom-enhet, som klarar av att installera flash, som det tar mindre än 5 minuter att få igång internet på... Det värsta är att vi kanske blir förbjudna att installera The Sims på den. THe Sims 2 skulle ändå inte gå för vi har tappat bort installationskoden, men The Sims TRE kommer ju ut nu. Kasnke skulle vi kunna behålla denna dator som The Sims-dator, men frågan är om vi skulle kunna installera det på den. Återstår att se. De andra är i stan nu för att se om de ska köpa en dator. Men lite nostalgisk är man ju över den här trots allt!
I morgon ska jag redovisa mitt projektarbete genom en utställning om Etiopien. Den ska stå uppe på bibblan under måndag-freda nästa vecka. Varmt välkomna! Den borde jag gå och jobba med nu, och det ska jag också. Nu när bloggtystnaden och lite av abstinensen är bruten.
/Abstinensbesvären lindrade
Ungdom söker framtid
Sen har jag börjat leta lite volontärgrejer jag kanske skulle kunna åka med från kyrkans håll. Fattar nästan ingenting, och då inte bara för att sidan till den ungerska partnerorganisationen inte fungerade och att den polska sidan bara verkar finnas på just polska. Vad ska man betala, schablonbelopp hit och egeninstats dit. Vem fixar vad, hur mycket språk måste man kunna, får man se på projekten innan man söker? Allt är en djungel! Skulle vilja jobba några veckor i Norge nästa sommar så att jag har råd med allt, men hur fixar man då jobb där? Vad kan man få för jobb som ung, outbildad svenska egentligen?
I lördags klarade vi av en helg helgs möte på 5-6 timmar- bra jobbat Diskus! Sen åt vi middag på restaurang och hade glöggmys hemma hos Tette och Gustav och avtackade Jonas. Ankan som är mammaledig (det är henne Tette vikarierar för fram till januari 2010) kom förbi med lilla Alfred, 5 månader. Han och jag gick husesyn och hade så trevligt så, han var så himla söt! Jag tror vi får försöka avtacka folk lite oftare så att jag får träffa Alfred och Ankan lite mer...
Igår firade vi brorsans 13-årsdag med släkten också, vi slog fast att något är sjukt med vårat hus. Alla tekniska prylar tycks dö! Brorsan fick ett Guitar Hero i tisdags och det går jättesegt på vårat playstation, därför fick vi prova att koppla in kusinernas playstation i stället. Men ingenting tycktes funka alls längre på någon av konsollerna, inte ens att prova med helt andra spel. Det är något med vårat hus som får elektrisk apparatur ur balans...
Nu ska jag faktiskt plugga som en annan duktig student.
/ K
